Remissvar om regeringens och riksdagens projekt för anslutning till Nato.
Ämne: UD2022/14304
Förutsättningar
Ur folklig synvinkel har detta projekt för Sveriges anslutning till Nato flera oklara och misstänkta aspekter. Den 16 maj fattade riksdagen det första beslutet, vilket i media beskrevs som statsminister Magdalena Anderssons försök att avföra Natofrågan från valkampanjen. I ljuset av dagens remiss förstår folket att beslutet före valet grundades på vetskapen om att två beslut krävs med mellanliggande val. Denna bestämmelse grundas på att folket ska göra initierade val, byggda på information och debatt, kanske en extra folkomröstning. Men information och debatt förekom inte. Detta måste folket förstå som att skumrask omgärdar frågan.
Idag är regering och riksdag oförhindrade att slutgiltigt besluta om svenskt inträde i Nato, med hänvisning till det försämrade säkerhetsläge i Östersjöregionen som påstås ha förstärkts genom det ryska anfallskriget mot Ukraina. Detta är emellertid en ohederlig beskrivning. Alla parter i de styrande skikten i Nato och EU är medvetna om att Ryssland har en i sammanhanget liten befolkning, mindre än en fjärdedel av Nato/EU/USAs samlade befolkningsunderlag och ännu mycket mindre av den samlade ekonomiska och militära styrkan (med en militärbudget 8% av Natos) .Det brukar sägas att Rysslands ekonomi är mindre än den i USAs delstat Texas.
Det är för alla uppenbart att Ryssland är oförmöget att föra krig på två fronter och att det militära stödet till Ukrainas armé syftar till att försvaga Rysslands militära kapacitet och leda till förlust i kriget.
Det är alltså uppenbart felaktigt att hävda någon som helst risk för ryskt anfall mot Västeuropa eller hot i Östersjöområdet. Kriget i Ukraina är en rysk reaktion efter Natos varaktiga framryckning till Rysslands gränser och hotet om avstängning från Svarta havet. Varje rysk propå om detta har avfärdats som ett försök att få kontroll över grannstaterna. Väst lät Ukraina bryta mot såväl Minskavtalet som FNs säkerhetsråds resolution av Minsk II.
Sveriges anslutning till Nato och de därmed sammanhängande ändringarna av Sveriges grundlag har därför i folkets ögon en helt annan orsak och syftning än något som helst hot från Ryssland.
Att svara på dagens aktuella remiss blir då en utsiktslös skenfäktning.
Dock finns det en mening i att argumentera ur etisk synvinkel.
För att Natomedlemskapet ska förverkligas krävs godkännande av alla Natomedlemmar. För att låta parlamentet i Turkiet rösta ja kräver den auktoritäre ledaren Erdogan bl a att Sverige till Turkiet utvisar flera tiotal kurder som nu har asyl i Sverige. För att förverkliga detta har ett trilateralt avtal upprättats. Dess paragrafer avslöjar Sveriges (och Finlands) underkastelse under det turkiska kravet. Paragraferna 4, 5, 8:3 och 9 visar att Sverige måste avsluta sitt fullt legitima stöd till YPG och PYD, vilka med stora offer av liv besegrat terrororganisationen IS, vilken länge fått stöd av USA, som ännu har tio baser i Syrien och opåtalat dagligen stjäl syrisk olja, utskeppad via Irak.
Om hela svenska folket kunnat läsa detta avtal hade mycket förändrats i svensk politik. Men avtalet ges ingen publicitet. Sveriges statsminister reser till Turkiet för att övertyga Erdogan om svensk vilja att följa hans instruktioner, oavsett rättsläget i Sverige för de kurder som tidigare godkänts och givits uppehållstillstånd. Turkisk säkerhetstjänst ska tillhandahålla de nödvändiga bevisen, vilka svenska säkerhetsorganisationer väl anses ha varit inkompetenta att insamla.
Nyligen har såväl utrikesministern som överbefälhavaren öppet sagt att Sverige inför Natointrädet inte skall uttala några reservationer mot kärnvapen eller utländsk trupp på baser i Sverige. Detta är i linje med skrivna utfästelser i promemorian i samband med antagandet av Värdlandsavtalet 2016: Sverige godtar ”Natos doktrin”, vilken innefattar att Nato tar sig rätten att använda kärnvapen först i en väpnad konflikt. En större skymf mot Sveriges alla decennier av kamp mot kärnvapenkulturen kan knappast tänkas. Regeringen bemödar sig att göra Sverige till ett bombmål för kärnvapen den dagen det smäller.
Till detta kommer de grundlagsändringar som är på väg i Sverige. Regeringsformens paragraf 10:7 säger att överlåtelse av beslutsrätt utanför EU endast kan ske i begränsad omfattning och då ”till en mellanfolklig organisation för fredligt samarbete”. Tidigare framsynta, fredliga och demokratiskt sinnade rikspolitiker insåg att det måste finnas en spärr mot inflytande från militärt aktiva organisationer och rimligen mot kärnvapenpakter. Lagens förarbeten (SOU2016:64, sid 70) förtydligar att en organisation med enbart militärt syfte inte kan godtas av villkoren i RF 10:7 Detta är uppenbarligen nu på väg att avskrivas.
I förväntan om att tillräckligt många fredliga kurder utvisas till Turkiet och att riksdagen fattar formellt beslut om därefter beviljat Natomedlemskap i enlighet med Regeringsformens paragraf RF 10:3, bereds marken för den minskning av yttrandefriheten och demokratin som krävs för själva medlemskapet. En ny lag om spioneri avser att begränsa journalisters och fredsaktivisters möjlighet att fritt kritisera agerandet inom militäralliansen Nato. Sanningssträvanden skall utövas under hot om fängelsestraff. Ett första beslut om ändring av grundlagen om yttrandefrihet togs redan före årets val. Nu skall ett andra beslut tas. Allt detta sker utan information och debatt och är motsatsen till fredlig utveckling.
Det tillstånd som Nato frambesvärjer syftar till att befästa strävan efter världsdominans trots att den västliga kolonialepoken är utbytt mot ett flerpoligt världssamhälle som inte låter sig längre domineras av 6 % av världens befolkning. Att väst håller fast vid sin dröm om hegemoni är receptet för evigt krig och mänsklighetens undergång i en monstruös klimatkatastrof.
Rekommendationer
En fredlig utveckling förutsätter åtgärder för avspänning, att demonisering av andra länders ledare och folk upphör, att konstruktiva kontakter tas för ökat samarbete, samförstånd och ömsesidigt beroende av handel, kulturella kontakter, folkligt utbyte, ökad mellanfolklig förståelse m m. Sverige bör ratificera det FN-förbud mot kärnvapen som Sverige var bland initiativtagarna till och som nu ratificerats av över 60 stater och redan är internationell lag. Sverige bör också snarast återgå till sin beprövade och fredsskapande alliansfrihet och därtill verka för att fler länder deklarerar sin alliansfrihet och neutralitet. Så länge detta inte förverkligas faller helt argumenten för egen vapentillverkning och export av vapen. En intensiv samverkan för att bromsa planetens uppvärmning över 1,5 grader krävs omedelbart. Resurser för detta bör styras över från den nu växande militärbudgeten. Allt detta främjar en fredlig utveckling, med utbyte av uppriktiga åsikter om vägen framåt.
För det är väl fredligt utveckling till ett bestående fredligt tillstånd som Sveriges regering eftersträvar?
Promemorians författare och den idag ledande delen av politikerkåren kommer troligen att finna dessa rader grundlösa. Hur skulle de annars stå ut med sig själva?
Stocken på Orust den 14 november 2022
För Fredsrörelsen på Orust
Ola Friholt, ordförande
Adress: Torget 1, Stocken, 474 92 Ellös
Tel: 0304-51215
Upp
|