|
Refrerat från föreläsning den 19 april 2017 i Henåns Kulturhus
ALEPPO - SYRIEN, en bredare sanning
Föreläsare fredsforskaren Jan Öberg, som var där
Allra först ett tack till Fredsrörelsen på Orust för att ni samlar folk till diskussion och för ert genuina intresse för Syrien. Tack alla för att ni kom hit. Ni är fler här i lilla Henån än de som mötte upp i Stockholm och Uppsala. Själv har jag bakom mig 40 år av självständig forskning. Jag håller fast vid FN-stadgans grundprincip att fred åstadkoms med fredliga medel. Stadgan förbjuder krig.
Jag reste till Beirut och tog därifrån taxi till Damaskus, eftersom flygplatsen där är stängd. Jag kom därifrån till Aleppo som enda besökare från Norden. Dit reser man endast med militär eskort på grund av riskerna att bli överfallen. Dit kommer inte heller några mainstream journalister. Västmedia vet redan vad de tycker.
Östra Aleppo hade länge varit ockuperat av oppositionen, som består av olika rebellgrupper, inkräktare utifrån, oppositionella grupper och terrorister. Där fanns en ofattbar mängd av utländska krigare. Cirka hundra länder är inblandade, bland dem USA och andra Nato-länder. Den syriska regeringssidan har stöd av Iran, Ryssland och Hisbollah.
När regeringssidan drev ut ockupanterna från östra Aleppo transporterades de besegrade ockupanterna till Turkiet, Idlib, Rakka och andra ställen i Syriska bussar. Västpressen talar istället om massmord på de besegrade. Vid befrielsen av östra Aleppo bodde där 130 000 personer, av vilka 90 000 är Assadvänliga. Övriga 30 000 utrymde frivilligt, men de 90 000 var glada åt befrielsen och gjorde överallt v-tecknet, när jag mötte dem.
Jag bör väl säga att min forskning sker inom ramen för TFF, Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning. Den har funnits i 40 år och är helt oberoende av stöd och pengar från regering och andra intresseparter. Den har 50 rådgivare inom forskningsfältet. Stat och näringsliv har ingen talan där. Olika intressegrupper bidrar ofta till västpropagandan. De senaste fyra åren har jag också forskat om Iran, även på plats. Iran är säkraste stället i världen för semesterfirare.
Åter till Syrien. Det är den mest komplexa konflikten efter Jugoslavien på 1990-talet. Våldet i Syrien startade 2011. Konflikterna började långt innan. Här krävs konfliktanalys och konfliktförståelse. FN säger att Syrien är den största humanitära krisen på ett enda lands territorium, med mellan 300 000 och 400 000 offer sedan 2011. Därutöver finns hundratusentals skadade. 13 miljoner av totalt 24 miljoner invånare är utsatta, varav sex miljoner är internflyktingar och sju miljoner utanför Syrien. Av Libanons befolkning utgörs nu 45-50% av flyktingar. Turkiet har 2 miljoner flyktingar. Men Europas befolkning på 508 miljoner klarar inte att ta emot en enda miljon (0,04% av Europas befolkning). Flyktingbördan finns för att vi i Europa medverkat till att förstöra deras land. Tysklands förbundskansler Angela Merkel är den enda humanisten bland kontinentens ledare. Sverige är med de övriga.
Västmedias nyhetsrapportering och analyser är genomgående manipulerade. Det gäller Mainstream Media (MSM). USAs, Englands och Frankrikes nyhetsbyråer kan betecknas som parter i kriget. Nyhetsförmedlingen baseras genomgående på andrahandsutsagor. Inte en enda utländsk journalist fanns på journalisthotellet i Damaskus vid tidpunkten för östra Aleppos befrielse. Alla journalister som beskrev händelserna satt i Beirut, Istambul och i andra städer utomlands.
I Sednayafängelset utanför Damaskus påstår Amnesty i en rapport från februari i år att upp till 13000 fångar ha dödats genom tortyr. I rapportens metodavsnitt står det klart att Amnesty överhuvudtaget inte har varit där själva utan det hela baseras på samtal. Alltså ingen verifikation. Och vad betyder "upp till" när man har talet med drygt 80? Men ingen har kontrollerat påståendet. Ingen har varit där. Ingen vet om uppgiften är sann eller falsk, men den lanseras som sann utan kritiska frågor i våra medier.
Nyligen skedde ettkemiskt angrepp i Khan Seykoun. Tills idag vet vi inte vem som utförde det. men Trump beslöt sig för att utan bevis
omedelbart vedergälla med många dödsoffer. Västs representanter i FNs säkerhetsråd avslog Rysslands begäran om en opartisk utredning på plats… Regeringens busskonvoj från Aleppo attackerades av rebeller med 126 offer. Ingen kommentar från västmedia eller -regeringar. Det är förvisso mycket man inte får veta när man inte är på plats. Det jag länge sett i olika länder stämmer sällan med det som våra media förmedlar.
I fråga om Syrien toppas rapporteringen med medvetet marknadsförda lögner. 2011 rapporteras att protesterande folkmassor besköts av militären med många dödsoffer. Det tycks vara sant - men vad som aldrig nämnts är att det också fanns beväpnade bland demonstranterna och att hundratals syriska militärer och poliser hade dödats och sårats inom några månader - och att hela upproret därefter överröstades av utländska grupper med vapen i hand.
Fram till 2011 betecknades Bashar al Assad som regent och var helt rumsren att idka handel och annat utbyte med. Efter 2011 betecknas han undantagslöst som ”diktator” och hans regering som ”regimen”, med alla dess negativa anspelningar. ”Aleppo Media Centre” är upprättat av franska staten och befolkas enbart av oppositionella. Ingen objektivitet finns.
De i väst berömda ”vita hjälmarna” betecknar sig som ”The Syrian Civil Defence”, men namnet är stulet från Syriens nationella civilförsvarsorganisation, som arbetar överallt där behov finns. De vita hjälmarna är däremot en partsorganisation som arbetar endast nära Nusrafronten och andra oppositionsgrupper.
De vita hjälmarna består av 3000 helt vanliga syriska medborgare som av NATO-ländernas regeringer, t ex Danmark, fått sammanlagt cirka 120 miljoner dollars
för att producera informationsfilm med hjältehistoria. Men den historien är inte sann. Det är en avgrundsdjup skillnad mot verkligheten.
De fanns, kan jag rapportera inte heller i östra Aleppo när stadsdelen befriades. Ingen jag talade med hade sett dem under 4,5 års ockupation - Röda Halvmånens duktiga folk hade inte sett dem heller.
Om de vita hjälmarna har Vanessa Beeley skrivit utförligt.
Två amerikanska marknadsförings- och reklamfirmor står bakom de vita hjälmarna och deras propaganda
De klagar över FN, skyller allt på Assad, talar för flygförbud och kampanjar för att få Nobels fredspris. Godtrogna människor samlar in miljontals dollar till dem. Tyvärr medverkar även Avaaz i propagandan försedda med bidrag från USA. De vita hjälmarna fick von Uexkulls Right Livelihood Award 2016.
Jans analys av de vita hjälmarna finns här: http://blog.transnational.org/2016/11/tff-pressinfo-392-just-how-grey-are-the-white-helmets-and-their-backers/
Bilder är ofta mer effektiva än text. En bild säger mer än tusen ord. Jan säger att inte en enda västlig tidning eller ett enda etermedium vill ha hans bilder. De få som i början varit intresserade har alla ställt insinuanta frågor: ”Vilken sida är du på?” ”Varför åkte du med regimens militäreskort?” ”Varför intervjuade du regeringstjänstemän?” och så vidare…
Media vet från början vad de förväntas rapportera. Inga alternativa fakta släpps igenom. Inte ens bilder som kan antyda en annan verklighet än den godkända.
Jan har stor erfarenhet och skicklighet som fotograf, och har dessutom förmåga att tolka innehållet i bilder. Han visar bilder från återuppbyggnadsarbetet i östra Alepppo, vilket började från dag ett. I en videosekvens i en taxi, talar chauffören om de tre viktigaste händelserna i hans liv: hans bröllop, pilgrimfärden till Mekka och östra Aleppos befrielse.
Bilderna visar östra Aleppos före detta stora industriområden. Aleppo var före kriget landets största industristad. Nu är byggnaderna helt eller delvis raserade och alla maskiner, kopparledningar, allt av värde är bortfört och sålt i Turkiet av rebellerna/ockupanterna för att finansiera inköp av vapen och ammunition. ”Al Nusra har bara förstört, sålt och stuckit med pengarna. Det går inte att få syn på några som helst tecken till uppbyggnadsarbete i de ockuperade områdena”, säger Jan.
Flera bilder presenterar aktiva arbetare inom det syriska Röda Korset, som är den enda verkligt objektiva humanitära organisationen i Syrien, där även ”Läkare utan Gränser” tagit politisk ställning. Standardförklaringen som gäller för västliga ingripandena i både Irak, Syrien och Libyen är frasen ”Regimen dödar sina egna medborgare!” Bevis behövs inte.
Jan visar serier av bilder från ödelagda stadskvarter och påpekar att det sätt husen förstörts på indikerar att endast 5-10% av förstörelsen åstadkommits med bombning från luften. Husen skadades huvudsakligen under gatustrider från hus till hus, våning för våning. Samma sak kunde iakttas under Jugoslavienkrigen
bland annat i de förstörda städerna Mostar, Osijek och Vukovar.
En viktig orsak till förstörelsen av kyrkor, sjukhus och moskéer är att ammunitionsdepåer ofta läggs där i källarutrymmena. Anfallande styrkor kan målas ut i skamlig dager då dessa platser bombas eller erövras och lagren sprängs under skeendet.
Jans bildserier finns här:
https://janoberg.exposure.co
Dessa bildserier har nu setts af 120.000 människor!
Västs historiska ingripanden i arabvärlden har fått följder in i nutiden. Jan nämner delningen av Libyen i tre delar 1911, uppdelningen av av Iraks naturresurser 1920, det förrädiska Sykes-Picot-avtalet 1916, Balfour-deklarationen 1917 och dess ödesdigra följder
1948 med utropandet av staten Israel och CIA:s kupp i Syrien mars 1949.
För dagens konflikt i Syrien har viktiga följder kommit via Israels ockupation av de oljerika syriska Golanhöjderna, förekomsten av olje- och gasfyndigheter vid Syriens kust, decennier av västliga försök att få till stånd en olje- och gasledning genom Syrien från gulfstaterna till Turkiet alltifrån 1949
med upprepade nej från två generationer Assad, senast kring 2005
I USAs statliga arkiv finns från 2005 och 2006 planer på destabilisering av Syrien och undanröjande av Assad. Efter faderns, Hafiz al Assads, död omkom tronarvingen i en bilolycka och den yngre sonen Bashar trädde till. Utbildad i London hade han siktat på en karriär som ögonläkare. (Referenten vill här påpeka att mellanösterns kolonialmakter England och Frankrike aldrig försökte skapa demokrati i sina kolonier utan tillsatte lydregimer för framtida kontroll. Att moralisera över diktaturer är idag knappast berättigat.)
I elva år fick Assad uppskattningar och medaljer av väst för sin modernisering av Syriens marknad. 2011 blev betoningen plötsligt lagd på orden "diktator" och "regim".
Hur kom det sig att han under 11 år hade gjort positiva ting men plötsligt en dag i mars 2011 vaknade och sa: Nu ska jag döda så många syrier som jag bara kan?
Den 12 december 2012 hölls ett möte i Marrakesh, Marocko med kring 100 länder i organisationen "Syriens Vänner" skapat av den icke-dömde krigsförbrytaren Frankrikes Sarkozy, som då redan hade varit ledande i förstörelsen av Libyen.
Mötet beslutade att från och med den dagen skulle 300 oppositionsgrupper betraktas som enda legitima representanter för Syrien. Bashar al Assad förklarades ensidigt som icke legitim ledare av Syrien, helt i strid med FN-stadgan. Samma sak hände med Libyens Muammar Khadaffi (som händelsevis just då föreslagit Afrikas stater att skapa en egen valuta och överge dollar och euro).
Jan påpekar vidare att efter Aleppos befrielse den 12 december 2016 - på dagen fyra år efter Marrakesh-mötet "regimförändring per dekret" - ingen längre skriver om Aleppo. Västvärldens mediastory föll bort... därför att det västliga mainstream-narrativet bröt samman med Aleppo's befrielse och avslöjandet av vem det egentligen var västvärlden hade givit sitt stör - via Saudi-Arabien, Golf-staterna och, inte minst, NATO-medlemmen Turkiet.
Själva upprinnelsen till den folkliga kritiken mot Assad berättas aldrig i västliga media. Efter sex års torka blev bondesamhället i akut kris, och en och en halv miljon människor drog till städerna, där missnöjet blommade ut. Detta följdes av de oppositionellas uppror och ingripandet utifrån. Samtidigt tog Syriens 24 miljoner invånare emot två miljoner flyktingar från Irak. Men västmedia nämnde bara bristen på demokrati…
Slutligen redogör Jan för den nödvändiga fredliga dialogen, den fredliga konfliktlösningen.
Utsikterna till en sådan lösning ökar med sannolikheten att USA-imperiet faller samman inom de närmaste femton åren.
Därefter kommer en ny styrkeordning att upprättas, sannolikt längs axeln Beijing-Serbien-Syrien-Afrika och Sydamerika - men inte EU och Nordamerika. Alltså en horisontell världsordning till skillnad från den västligt vertikala - en som initierats av Kina och heter "Silk Belt - One Belt, One Road (OBOR). https://en.wikipedia.org/wiki/Belt_and_Road_Initiative
Den redan nu önskvärda och möjliga fredsprocessen kan utvecklas såhär:
-
Stoppa bombningarna. Samla alla parter (ett hundratal)
-
Avlägsna alla utländska trupper.
-
Säkerheten garanteras av FN och AU (Afrikanska Unionen)
-
Stoppa kriget mot terrorismen (som från 700 offer per år lett fram till 32 000 offer per år)
-
Självrannsakan genomförs i väst.
-
En sannings- och försoningskommission inrättas.
-
Syriska civilsamhället och dess religiösa ledare sätts i centrum.
-
FNs blå hjälmar, 100 000 - 150 000, avväpnar alla andra än Syriens militär (som har rätt till självförsvar). (Det gäller att övertala Assad att godta detta utan inblandning av Nato). En klassisk FN-mission ā la Jugoslavien med tre komponenter: militär + civilpoliser + civil affairs-stab.
-
Nya förhandlingar – allra sist vid ett enda förhandlingsbord. Processen startas med parterna två och två. När alla förberetts, samlas alla till en slutrunda, där undertecknandet är nästan säkert. Hur ska det framtida Syrien se ut? Alla parter ska tillfrågas. Även IS! Blir det någon kurdisk stat? Den frågan måste diskuteras. Jan nämner särskilt muftin i Damaskus: En mycket förnuftig, men förtalad, man, som sagt: ”De dödade min son, men jag har förlåtit dem.”
Idag samlar Staffan de Mistura de militära parterna, men han borde ha samlat dem som inte rört ett vapen.
President Assad och den syriske ministern för försoning, Ali Jaidar, har erbjudit en försoningspolitik - något vi naturligtvis inte har hört talas om i våra medier: Den som lämnar in sina vapen och erkänner sin medverkan i våldet kan direkt återgå till medborgarkollektivet. Han visade sin goda vilja genom att låta de besegrade i östra Aleppo bussas med sina lätta vapen till bl a Idlib och Rakka.
Kvällen avslutades med fika och engagerat samtal, där det allmänna omdömet var att vi så väl behöver sådana kvällar, vändas upp och ner och komma till nya insikter.
Litteratur:
http://blog.transnational.org/
Polk
https://www.theatlantic.com/international/archive/2013/12/understanding-syria-from-pre-civil-war-to-post-assad/281989/
Kennedy Jr
http://www.politico.com/magazine/story/2016/02/rfk-jr-why-arabs-dont-trust-america-213601
https://www.facebook.com/janoberg.se
Referent Ola Friholt
Foto Erni Friholt
Upp
|
PELLA THIEL Fred Med Jorden - På Vems Villkor? 
