Hem      Aktuellt      Referat/artiklar etc      Länkar / Andra media     Zitzerrepubliken    

Referat från våra arrangemang

Medlemskap i NATO – säkerhet eller säkerhetsrisk - Ingela Mårtensson 9 sep 2023

I osäkerhetens tid - Konsekvenserna av en alltmer militariserad säkerhetssyn - Gudrun Schyman 8 mars 2023

Folkets Fredspris i enlighet med Nobels testamente 2022 - Tal av Ingela Mårtensson

Folkets Fredspris i enlighet med Nobels testamente 2022 - Årets pristagare Karin Utas-Carlsson

Kalla kriget mot Kina måste upphöra - Docent Jan Öberg föreläste 24 mars 2022

Kvinnorna, klimatet och militärens ansvar - Internationella kvinnodagen 8 mars 2022 - Agneta Norberg

Aniara vårt blågröna rymdskepp Jorden - Stefan Edman och Tomas von Brömssen 16 nov 2021

Fred på jorden och fred med jorden - Gudrun Schyman 4 nov 2021

Efter Coronan fortsatt hot mot klimatet - Jörgen Johansen 21 okt 2021

Har vi råd att tvivla på hotet mot klimatet? - Hans Linderholm 7 okt 2021

Planetärt nödläge och militära illusioner - Jan Öberg 14 okt 2020

OMSTÄLLNING I KLIMATKRISENS SKUGGA - Gunilla Almered Olsson 30 sept 2020

DEN EVIGA KRISEN – om ekonomi och genus i förvandling - Agneta Stark 5 mars 2020

Klimatmanifestation vid kommunhuset i Henån - den 25 september 2020

Hur ser framtidens fred ut? - Jan Öberg den 30 maj 2020

Den representativa demokratins kris - Hans Abrahamsson 27 februari 2020

The New World Rises in the East and... - Jan Öberg 17 maj 2020

Stellan Vinthagen - FOLKRÖRELSER FÖR EN NY HUMANISM 29 jan 2020

FOLKETS FREDSPRIS - Årets pristagare Jörgen Johansen 30 nov 2019

Stefan Edman - KLIMATKAMPEN – en rättvisefråga? -13 nov. 2019

Pella Thiel - Naturens rättigheter - en ny relation med jorden - 31 okt 2019

Jörgen Johansen - VEM SKA STYRA VÄRLDENS UTVECKLING? - Lokalt självstyre för en trygg framtid. 16 okt 2019

Gudrun Schyman - Jorden vi ärvde och lunden den gröna - 3 okt 2019

Jan Hjärpe - DEMOKRATI ELLER ETNOKRATI? - Ägs folkmakt av alla eller bara av några få? 4 april 2019

Birger Schlaug - GLOBALISERING – struptag eller näring för demokratin? 21 mars 2019

Maj Britt Theorin - KVINNOR OCH KONFLIKTER - Om kampen för demokrati och jämlikhet. 6 mars 2019

Kenneth Hermele - SOCIAL HÅLLBARHET I KLIMATKRISEN - Om demokrati, klyftor och samhällskontraktets sönderfall. 21 feb 2019

Klimatuppropet fredagen den 15 mars 2019

Bengt Berg - JAG GÅR DÄR JAG GICK - om demokratins stigar i det poetiska landskapet 6 feb 2019

FOLKETS FREDSPRIS - Årets pristagare AGNETA NORBERG 1 december 2018

Ett fritt Palestina - med ickevåldets två händer - Anna Karin Hammar 1 november 2018

Hur farligt är det i afghanistan? - Kajsa Johansson 14 november 2018

SIDENVÄGEN IGÅR OCH IDAG - politiskt, ekonomiskt, kulturellt - Elisabeth Mühlhäuser 18 okt 2018

Kvinnliga journalister ger hopp i föränderligt medialandskap - Marika Griehsel 22 nov 2018

Libyen förstört med svensk hjälp - Jørgen Johansen den 4 oktober 2018

Samtal med de politiska partierna om flyktingar, extremism & konstruktiv planering - Den 3 maj 2018

Fredsrörelsen på Orust 35 år - Den 11 april 2018

Inför Internationella kvinnodagen: FREDSBERÄTTELSER I ORD OCH TON, den 7 mars 2018

Bygg broar - inte murar - Jørgen Johansen den 22 mars 2018

Varför vi alltid måste kämpa mot kärnvapnen - Ingela Mårtensson och Gunnar Westberg den 22/2 2018

Från militarism till fredskultur - Alternativ till militarism som civil grundidé och den förbisedda sårbarheten i ett högteknologiskt samhälle - Jan Öberg den 7/3 2018

Den legendariske norske fredsforskaren Johan Galtung fick Folkets Fredspris, utdelat av Fredsrörelsen på Orust den 2/12 2017

DÄRFÖR BEHÖVER VI KONSTEN för motståndet - för överlevnaden - Stina Oscarson den 23 november 2017

Gudrun Schyman - FEMINISTISK FOLKBILDNING Ett svar på nationalistisk desinformation, den 8 november 2017

VI SKULLE HA SPELAT LYSISTRATE av Stina Oscarson, framförd den 27 oktober 2017

MOTSTÅND OCH ÖVERLEVNAD - litterär och musikalisk föreställning av JAN HALLDIN OCH STEN LÖFMAN, den 19 oktober 2017

DET ÄR NOG NU - TANKAR EFTER AURORA 17 - Sören Sommelius - Den 5 oktober 2017

ALEPPO - SYRIEN, en bredare sanning - Jan Öberg som var där - Den 19 april 2017

Birger Schlaug föreläste om Klimathot, konflikthot, upprustning – Vad ska vi göra? - Den 5 april 2017

Från sabotör till fredspristagare: Mandelas väg från våld till ickevåld - Marika Griehsel den 16 mars 2017

Kvinnor på jorden - strävan och hopp - Inger Dejke, Britt Ling, Moa Brynnel - Den 8 mars, 2017

Kärnvapenpolitiken förvärras - men kärnvapnen kan avskaffas - Gunnar Westberg, Svenska Läkare mot Kärnvapen den 16/2 2017

Stellan Vinthagen talade om Konstruktivt Motstånd den 2/2 2017

Folkets Nobelpris för Fred 2016 utdelades under festliga och föredragsfulla former till Maj-Britt Theorin den 3/12 2016

Tre religioner - tre kärleks- och fredsbudskap - Anna Karin Hammar, Jan Hjärpe, Benjamin Gerber den 17/11 2016

Fred Taikon och Ingrid Schiöler föreläste om Romer - Ett fredligt folk - den 3/11 2016

Jan Öberg föreläste om Återuppliva FN som fredskraft - och Sverige tillbaka till stadgans förpliktelser... - den 20/10 2016

Jan Öberg talade om Fredliga epoker i världshistorien - Allt var inte som i vårt sekel - den 6/10 2016

Maud Eduards föreläste om SÄKERHET - HUR OCH FÖR VEM? - Om grundläggande villkor för en fredskultur - den 7/4 2016

Referat av filmen JOJK av samekonstnären Maj Lis Skaltje - den 17/3 2016

Vi firarde INTERNATIONELLA KVINNODAGEN med Agneta Norberg som talade om En feministisk fredskultur - från västlig statsterrorism till hållbar konfliktlösning - den 8/3 2016

NED MED VAPNEN! För en fredskultur utan Nato, värdlandsavtal och propagandakontor - Stina Oscarson föreläste den 17/2 2016

Föredrag av Karl-Erik Edris med titeln - På väg mot en ny civilisation: Från gårdagens visioner till framtidens - den 4/2 2016

Utdelning av Folkets Fredspris med seminarium och festbankett den 5/12 2015. Priset gick till M K Gandhi, postumt.
Sissela Kyle läste Gandhi och Bubu Munshi Eklund från Calcutta spelade och sjöng Tagore - den 19/11 2015

Jan Hjärpe föreläste om RELIGIONER FÖR FRED? - om bruk och missbruk av religioner - den 5/11 2015

Föreläsning och bildvisning med Martin Smedjeback om ICKE-VÅLD: EN KRAFT SOM KAN RÄDDA VÄRLDEN? - den 22/10 2015

Jan Öberg föreläste och debatterade under rubriken FRED SKAPAS MED FREDLIGA MEDEL - Om FN-stadgan och Gandhis betydelse i nutiden - den 7/10 2015

Irene Andersson föreläste under rubriken FREDSFOSTRAN FÖR KOMMANDE GENERATIONER. Kan den byggas på 1900-talets förebilder? - den 6/5 2015

Föreläsning med Gudrun Schyman under rubriken INFORMATION OCH OPINION. Om makt, våldsindoktrinering och försvar - den 16/4 2015

Karin Utas Carlsson talade på temat VINNA ÖVER - INTE VINNA ÖVER. Om att bygga Fredens Hus - den 19/3 2015

Yvonne Hirdman föreläste om MÄNS KRIG OCH KVINNORS FRED - Om konfliktlösning och genus - den 5/3 2015

ATT OMVÄRDERA VÄRLDSBILDEN - Synvända om västerlandets attityd till Islam - var ämnet för Ingmar Karlssons föreläsning den 19/2 2015

Jörgen Johansen talade den 5/2 2015 om PERSPEKTIV PÅ TERROR OCH VÄGAR FRAMÅT - Hur kan vi förstå IS och stödet till dem?

Folkets Nobelpris för Fred 2014 till Åke Sandin
Maj-Britt Theorin berättade den 26/11 2014 under rubriken "MÄNS FRED OCH KVINNORS FRED" om kvinnornas kamp för fred genom årtiondena.

Den 20/11 2014 fick Fredsrörelsen på Orust besök av Stefan Edman som föreläste om "FRED UTÅT - OFRED INÅT, om hanteringen av Sveriges jord, skog, vatten och fjäll i utvecklingens tjänst och vad framtiden kräver"

Maria-Pia Boëthius föreläste den 6/11 2014 under rubriken Aktiv fredlighet eller passiv anpassning? Åt vilket håll drar sverige? -Om nutidens blandade erfarenheter av makten och folkrörelserna ute och hemma.

Pierre Schori talade den 23/10 2014 om traditionen av fredlig konfliktlösning, FN-samarbete, gemensam säkerhet och nedrustning, kontrasterad mot dagens politik.

Fredsforskaren Jörgen Johansen föreläste den 9/10 2014 om hur starka folkrörelser lyckades avstyra väpnad konflikt mellan Norge och Sverige vid unionsupplösningen 1905.

Fredsrörelsen samtalade med politiker på Orust den 12/5 2014

Birger Schlaug föreläste och diskuterade temat "Försvara samhällsmiljön - försvara allt levande" den 24/4 2014

"Han lämnade över till oss" Artikel i Bohusläningen om föreläsningen med Marika Griehsel den 9/4 2014

Elisabeth Olsson, 100 år, uppvaktas av Fredsrörelsen på Orust den 16/3 2014

Marika Griehsel föreläste om Nelson Mandelas gärning och arv den 9/4 2014

Mänskliga rättigheter, kunskap, etik, moral och makt - Agneta Pleijel samtals-föreläste den 20/3 2014

Ned med vapnen! - Bertha von Suttner den 6/3 2014

Stellan Vinthagen föreläste och diskuterade under rubriken "Fredligt motstånd som konfliktlösning och befrielse" den 20/2 2014

Jörgen Johansen föreläste den 6/2 2014 om rörelser för folkbildning, ideologi och samhällsutveckling och medförde färska intryck från konflikternas Georgien

Festen - Folkets Nobelpris För Fred på Orust den 7/12 2013

Prismotivering - Jan Öberg mottar Folkets Nobelpris För Fred genom Fredsrörelsen på Orust den 7/12 2013

Nobelseminariet på Orust - Tal av Fredrik Heffermehl med rubriken: "Nobelpris på avvägar" den 7/12 2013

Nobelseminariet på Orust - Tal av Tomas Magnusson: "Maktens medlöpare föraktar fredens förkämpar" den 7/12 2013

Jan Öberg - mottagare av FPO's Fredspris 2013 - talade under rubriken "40 års arbete för fred – Världen har blivit bättre!" den 7/12 2013

Ännu en intressant och engagerande kväll när Göran Greider föreläste och diskuterade på temat "VÅLDETS SPRÅK OCH FREDENS Om makten och media, indoktrinering och sanning" den 4/12 2013

Anne Sjögren berättade om människor på flykt från våldets språk den 21/11 2013

Författaren och politikern Bengt Berg reflekterade och läste dikter under rubriken "Demokrati bygger på ansvar" den 7/11 2013

Thomas Hammarberg - diplomat, fredsaktivist och FN-rådgivare berättade och diskuterade den 23/10 2013 på temat "Hur talar FN och vem lyssnar?"

Kerstin Schultz föreläste den 10/10 2013 på temat "Kvinnliga fredsröster från inbördeskrig och våld i Afrika"

Seminarium "FRED MED FREDLIGA MEDEL" med Johan Galtung och Jan Öberg 25/5 2013

Jan Hjärpe föreläste den 11/4 2013 under rubriken "Kvinnorna I Den Arabiska Våren"

Fredsrörelsen på Orust firade 30-års jubileum på temat "Fred med Fredliga Medel" - den 20 mars 2013

Ingrid Holmquist föreläste inför kvinnodagen 2013 under rubriken "Elin Wägner - en väckarklocka om fred med människor och fred med jorden"

"Välkommen till Indien - om en kontinent av hopp och hopplöshet" var rubriken för föreläsningen den 21 feb 2013 med Ola Friholt och Erni Friholt och kommenterad bildvisning av Inger Dejke och Anders Dejke

Jan Öberg föreläste om "Ett fredsperspektiv på Iran" den 7/2 2013

Sigrid Kahle och Carl-Göran Ekerwald samtalade den 28/11 på temat "FRED OCH POESI - Att leva vid toleransens gränser"

Egon Andersson resonerade den 22/11 kring "Visionen som drivkraft" med utgångspunkt från Harry Martinssons "Vägen till Klockrike"

Bengt Berg och Lennart Kjörling samtalade om "Sverige - världen tur och retur. Om att ge människan värdigheten åter" den 1/11 2012.

Irka Cederberg och Björn Kumm berättade den 18/10 om "Fredens och motståndets kulturer"

Ingrid Elam och Kenneth Hermele föreläste på temat "Vad lär oss kriget?" den 11/10 2012

Nätverket Ofog belönas av Stödfonden för Civil Olydnad vid ett möte i Henån den 29 februari 2012.

Förre kulturministern Bengt Göransson föreläste i Henån 14/4 2011

Anteckningar från föreläsningen

Kvinnorna i den arabiska våren

hållen av professor Jan Hjärpe i kulturhuset Kajutan, Henån, torsdagen den 11 april 2013.

Arrangörer: Fredsrörelsen på Orust med stöd av Orust kommun och studieförbundet SENSUS.

Jan Hjärpe, religionshistoriker och professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet, är redan, för de flesta, en namnkunnig person. Ämnet är ”kvinnorna i den arabiska våren” men Jan Hjärpe ger också ett nödvändigt makroperspektiv för en djupare förståelse av den komplexa väv och alla de fenomen och faktorer, som utgör den arabiska revolutionen. Kvinnornas plats i detta sammanhang är avhängig den ojämna balansgången mellan religion, sekulära statsskick eller total brist på statsskick, samhällets teknikutveckling, globaliseringen samt inte minst ekonomiska och politiska krafter i omvärlden. Samhällena är dessutom mycket skiktade, och den på sina håll progressiva lagstiftningen tillämpas inte eller kan vara okänd inom regioner och byar.

Jan Hjärpe (JH) tar i anförandet sin utgångspunkt i några bilder från Tunisien 2012, bilder på unga kvinnor med plakat i händerna, på vilka det står kravfyllda slagord såsom ”Jag är inte bristfällig, jag deltog i revolutionen”, ”jämlikhet, jämlikhet, jämlikhet!” JH uttrycker, att det var ”flickornas revolution” och att modern kommunikationsteknik tydligt tillhörde verktygen i frigörelsekampen, TV (al Jazeera), datorer, mobiler, ”information via cyberrymden”. I detta sammanhang kan JH livfullt berätta om den delaktighet, rent konkret, som fanns från hans institutions sida vid t.ex. demonstrationerna på Tahrirtorget i Kairo 2011. Plakattexter var här skrivna på engelska, medvetet avsedda för omvärlden. På institutionen fanns vid denna tidpunkt en egyptisk gästprofessor, som återvände till Egypten p g a händelserna i revolutionens början, och som då också kunde rapportera direkt från T-torget, (jan.-feb., 2011, Mubarak avgick 11 feb. 2011). JH påpekar betydel-sen av den nya, globala situationen, pådriven av de tekniska kommunikationsmedlen. En följd är t.ex. att ”revolutionära” ungdomar över hela världen lätt kan få kontakt med varandra, i Iran, USA, Jordanien, etc. De finner på detta sätt en gemenskap, som de inte kan etablera med äldregenerationen inom de egna ländernas gränser. Men hos de äldre finns rösträtten…

”För oss”, säger JH,”var revolutionen ingen överraskning,varför kom den snarare inte tidigare”? JH hänvisar till ett gigantiskt forskningsprojekt , ”World value survey”, som pågått i tre decennier lett av professor Leif Pettersson. I detta projekt hade sociologidoktorander använt ett formulär med 180 frågor, som framfördes i form av intervjuer i olika länder. Det gällde människors attityder till religion och politik, till politiker samt ifråga om värdebegrepp som demokrati och jämlikhet En rapport 2003 omfattade fyra arabländer (Marocko, Algeriet, Egypten, Jordanien) och Iran. Av detta undersökningsmaterial kunde många intressanta slutsatser dras, berättar JH och beskriver den förståelse som växte fram under analysen av svaren, rörande samband mellan människors värderingar av religion, i relation till både politiker och statsskick samt alla demokrati-värdebegrepp.

Antalet intervjuer och frågornas konstruktion garanterar säkra svar. Begreppen ”demokrati och mänskliga rättigheter” tillmättes hög status. 90% av svaren ansåg demokrati vara något gott och mycket gott. 67% ansåg demokrati vara något gott (alltså totalt högre än inställningen i Sverige). Förtroendet för politiker är emellertid noll. Ledande politiker eftersträvar därför inte presidentposten. De vill behålla folkets förtroende. Tron på Gud bejakades av 98 procent – ett aktivt utövande engagemang med samma höga värdering av demokratin. Förtroendet för de religiösa ledarna var 75%. Undantaget var Algeriet, där det religiösa språket missbrukats av makthavarna. I Iran 1978-79 uttrycktes revolten med det religiösa språket, vilket utmynnade i en komplicerad utveckling. I Egypten däremot (och i några andra länder)använde revolutionärerna konkreta politiska krav ur ungdomens perspektiv. Ungdomen utgör majoriteten, eftersom folkökningen är enorm. Då blir också försörjningsfrågorna centrala även för ungdomar. Men samtidigt råder gerontokrati (=äldrevälde) som är korrupt och repressivt.

Dessa omständigheter komplicerar demokratiprocessen i den islamiska världen. Var och en som vill och förväntar sig att ”demokratiprocesser med fredliga medel” skall utvecklas, kan fundera över det vi ser som JH:s underförstådda budskap: HUR SKALL MAN i en rättsstat KOMBINERA värdegrunden TRON PÅ GUD och TRON på ett DEMOKRATISKT, jämställt styrelseskick, då inget förtroende föreligger för de POLITIKER, vilka skall representera och garantera demokratins fortbestånd? Och var kommer kvinnorna in?

För många dugliga, politiskt/demokratiskt skolade visionärer och folkbildare/-företrädare blir det en stor personlig konflikt, huruvida de skall välja en parlamentarisk eller en utomparlamentarisk väg för sitt sociala och politiska förändringsarbete. JH ger exempel på bådadera, i Indonesien, för att inte tala om Turkiet, en stat som JH återkommer till senare i sitt anförande. Iran är dock ett varnande exempel.

JH fortsätter sin beskrivning av den komplexa revolutionära, demokrati-sökande ”arabiska våren” genom att pedagogiskt pendla mellan, å ena sidan, en beskrivning av de övergripande paradigmerna och de historiska bakgrunderna, språkets betydelse i sociala förändringsprocesser, den ekonomiska världs-maktordningen SAMT, å andra sidan, den grå vardagens alla viktiga trivialiteter, hur mat, hyra, sjukvård, skola skall klaras av. Denna påfrestande vardag exemplifieras av den fattige studenten Muhammed Bouazizi. Hans helt privat motiverade självbränning i december 2010 omtolkades och inspirerade andra självbränningar i politisk protest, för övrigt helt i strid med religionens bud, alltså ett sekulärt motstånd. Händelserna anses vara startskottet för den s k arabiska våren.

JH ägnar en god stund åt att beskriva bl a förändringen, som skett beträffande det religiösa språkets användbarhet för att leda, förleda och betvinga människor till lydnad och foglighet, ett exempel på en stor omdanande strukturförskjutning i samhället. Denna process har naturligtvis samverkat med en förändring beträffande status hos den grupp av maktutövare, som haft företräde att tolka Koranen. JH återger en drastisk anekdot om det ”ordinära folkets” relation till Koranen:

En liten flicka berättar att hon med sin pappas hjälp nu äntligen efter tre år läst hela Koranen, hon har bemödat sig mycket och är lycklig, att hon klarat av det. ”Vad lärde du dig då av all denna möda?” frågar samtalspartnern.” Ingenting” svarar flickan, ”jag förstår ju inte ett ord arabiska”.

JH exemplifierar hur det religiösa språket tidigare verkligen kunnat FÖRENA folket. I upproret mot shahen, 1978-79, fanns det en shiitisk begreppsapparat för att uttrycka ett motstånd, en önskan om att avsätta denne diktator. Men en samhällsförändring har efter hand skett och språket har sekulariserats, bl.a. på grund av att vardagens försörjning har försvårats. Arbetslösheten är mycket stor, bristen på varor och höga matpriser, och repressionen är våldsam från militär och polis.

VARFÖR blev det då så? frågar man sig och JH har kunskaper och insikter, återigen utifrån den intrikata sammanvävningen av så många processer i samhället och världen:

Ta IMF:s krav, 2005, på åtstramning av länders ekonomier, vilket medförde en orimlig situation för befolkningar som drevs till umbäranden, arbetslöshet och fattigdom. Främst drabbades ungdomar och kvinnor. Opposition häremot förutsätter, som redan sagts, ett sekulärt språk för att tydliggöras.

Även Mubarak försökte, mot slutet av sin härskar-era, att nå fram till sitt folk och föra dem tillbaka till ordningen, genom Korancitat och anspelningar på profetens liv. Men han blev häcklad i medierna, i Aljazeera och på nätet och blev diskrediterad på olika sätt, av rappande ungdomar på gatan, förringande allusioner ur Koranen tillämpade på aktuella händelser, (t.ex. det historiska ”Kamelslaget” 655 e.Kr., islamister mot islamister. Under alla omständigheter kännetecknades dessa gatustrider 2011 av våld. Ultras-supportrar deltog, huliganer som skulle värvats av Mubarak.

”I Lund följer vi med i händelserna genom ”instant communication” säger JH, väl medveten om sin egen institutions betydelse i dessa frågor genom nära relationer till kunniga och engagerade människor och grupper, som förmedlare inifrån revolutionens centrum. JH har insikter om de minsta detaljer, som gäller denna arabiska vår och ger gång på gång också anekdoter från fältet. Han poängterar att det, till icke-våldsattityden hör en intelligent och kvalitativ humor, ”ett utmärkt fredligt vapen” i kampen mot misär, orättvisor och diktatur. Redan i inledningen återger JH den satiriska humorn med en serieteckning:

Ett samtal utspinner sig mellan en taxichaufför och en resenär, en mullah med den mörkaste av korantolkningar:

”Fanns det verkligen radio på Mohammeds tid?” ”Nej”.” Stäng då av radion”. ”Rökte man cigaretter på Mohammeds tid?” ”Nej”. ”Släck cigaretten då”.

Taxichauffören glimmar till.” Fanns det verkligen taxi på Mohammeds tid?” ”Nej”, får mullan medge. ”Nå, då så, stig ur taxin och invänta en hästskjuts!”

Ännu en vinjett: En ung student står med ett plakat höjt i luften, där det står skrivet: ”Avgå Mubarak, jag blir så trött i armen!” En annan bild, med anledning av att regimen stängde av mobiltelefon-näten, visar ett plakat på en mobiltelefon och texten ”I want to phone Mum!”

Icke-våldsprincipen tillämpades i flera av de länder, som var involverade i den arabiska våren. Gene Sharps stora bok om metoder för ickevåldskamp laddades ner från nätet, på 16 språk, och blev läst och känd av allt fler. Den laddades ner 20.000 gånger i Iran och 17.000 gånger i Jordanien. Inspiratören är ytterst Indiens Mahatma Gandhi. Flera rörelser kungjorde sin icke-våldstillhörighet, t.ex. ”6:e aprilrörelsen”. Den egentliga samhörigheten på gator och torg mellan befrielsegrupperna, poliserna och militären tydliggjordes. Och olika politiska och religiösa grupperingar skyddade varandra mot våldsutövare. Olikheterna ansågs legitima. ”Nu är vi egyptier, och man får ha olika uppfattningar i religiösa frågor och trossatser”. Kopter skyddade muslimer under bönestunder och tvärt om. Hur skall en sådan attityd vidmakthållas? I Egypten och Tunisien fungerade ickevåldsprincipen väl, även om mellan 500 och 800 dödsoffer krävdes. Likaså i viss mån i Bahrain, men en hel del våld förekom. I Libyen blev det fullt inbördeskrig med utländsk inblandning och tiotusentals döda.

I Syrien – en s.k. rättsstat, dock nu en helt upplöst sådan - började upproret med fredliga demonstranter efter fredagsbönen, ett intelligent sätt att samla stora människoskaror, framhöll JH. Förbudet att sammankalla till demonstrationståg kringgicks lätt, plats och tid för fredagsbön var ju redan fastlagt. Men från regimens trupper deserterande soldater använde sina vapen och kunskaper och öppnade eld mot regerings-styrkorna. Våldet eskalerade och nu har 60.000 dödsoffer krävts. JH kan inte se någon lösning på det multietniska Syriens pågående blodbad. Där finns ingen gemensam myt som kan ena. I Algeriet krävdes mellan 100.000 och 150.000 offer.

Det religiösa språket var nedtonat under demonstrationerna. Där gällde begreppen demokrati, mänskliga rättigheter och en personlig religiös frihet. Religionen ska vara frivillig, vilket i Tunisien exemplifierades av en kampanj för att avskaffa tvånget på fasta. Fasta borde vara en solidaritetshandling men har förlorat sin innebörd och förpliktelse, eftersom måltiderna blott är flyttade till natten.

Auditoriet får ännu en upplyftande humorbild, med text av en klarsynt kvinna, som önskar av männen ”att de hellre skall utveckla hjärnan än odla skägget”.

Citatet ovan för tillbaka till kvinnornas situation och till folkets krav på en sekulär rättsstat. Det religiösa språket har t.ex. inget begrepp för ”jämlik” kvinna. Eva har således sin brist genom att inte vara självständigt formad av Gud utan, i andra hand, utifrån den av Gud först skapade, Adam. De progressiva kvinnorna tar dock upp kampen mot detta synsätt och menar, att Koranen här tolkas med hjälp av bibeln! I Koranen finns ingen sådan text med företräde för mannen. Formuleringarna där kan få en helt annan uttolkning, t o m den motsatta, att kvinnan kom först. Eller att man och kvinna skapades samtidigt, då det skapade återges med ordet SJÄL . Men: Själ har ett feminint genus… JH påpekar att ”skapelsen” egentligen är könsneutral. Tolkningsförfarandet kräver textanalys i den högre skolan, och är avgörande för kvinnors plats inom den arabiska våren.

Männen-mullorna har under århundraden haft en självklar företrädesrätt att uttolka Koranen. Nu gör kvinnor anspråk på att deras tolkningstidevarv har kommit. Och de flesta tänkesätt och föreställningar kommer sannolikt att på sikt vändas upp och ner. KAN DET SKE FREDLIGT? Det är ett axiom, säger JH, att ”samhällen tolkar sina texter på det sätt man har bästa nyttan av. ”Den som söker doktriner hittar de doktriner som han behöver” är ett känt talesätt. Det är befriande anmärkningsvärt att få höra, att radikala, moderna Koran-uttolkare funnit hänvisningar till, nästan som prejudikat, att profeten haft ett demokratiskt synsätt. I Ash-Shura ( 42:a suran i Koranen) lyfts en fundamental princip fram, ”samråd mellan profeten och hans rådgivare”, som utmärkande i samhällslivet, under MEKKA-perioden (demokratiskt synsätt, att lyssna på andras meningar). Profeten lär, efter sina rådslag, också ha följt de råd som han fått. De yngre muslimerna tycks likaså finna angivet i Koranen, att religionen skall stödja dig som samhällsmedborgare men inte som grupp. Dock, ett demokratiskt system för mänskliga rättigheter kräver, att man kan rösta på en grupp – ett parti. Tidigare var religionen liktydig med lagen. Den medgav att en enskild person kunde anges som en trovärdig religiös och juridisk företrädare.

Den arabiska vårens företrädare hittar stöd i Koranen för tolkningar i enlighet med det sekulära språket. Kravet är att religionen ska stödja och främja mänskliga rättigheter. Man hävdar att detta är islamiska värden. Rådslaget tolkas som identiskt med skandinavisk demokrati. JH säger att ”allting finns att hitta i Koranen, profeten har uttryckt sig om det mesta, det gäller blott hur man selekterar”. Man måste också ta hänsyn till vem som citerade profeten. Var det någon som var fyra år, då han påstod sig ha hört profeten, eller var det en jämbördig med Drottningen av Saba.

För tolkning av revolutionära begrepp såsom jämställdhet och demokrati har t.ex. den s.k. Medina-konstitutionen, utfärdad av Muhammed ca år 622, blivit ett prejudikat. Denna viktiga historiska händelse, att både judarna och de andra stammarna i Kalifatet skrev under konstitutionen innebar en multietnisk och multireligiös situation. Mord blev tabu, och alla skulle behandlas som medborgare och inte utifrån religion. Enligt traditionell sunnitisk islam skall folkvalda kalifer regera.

JH menar att den islamiska, feministiska rörelsen har vissa problem genom att vara uppdelad i åtminstone fyra olika inriktningar:

  1. Den antireligiösa gruppen – de företräder idén att enda vägen till befrielse är att bekämpa all religiositet, en rabiat inställning. Att inget gott tillkommer kvinnor genom Koranen. Gruppen representeras främst av iranska exilfeminister.

  2. De profana feministerna. Dessa har sin grund i socialismen och menar att förändrad samhällsstruktur medför förändring av religiöst förtryck. De bygger på Lenins tanke att religionen är ett epifenomen. Den återspeglar samhällsstrukturen..

  3. En grupp, som vill förena, snarare erövra, det religiösa språket för att beskriva kvinnlig frigörelse och jämställdhet.

  4. Islamistisk feminism.

Patriarkatet, ”gubbarna” har läst Koranen fel i 1400 år, nu skall vi ta fram den rätta kvinnohistorien, påstår alltså vissa feministiska grupperingar. Ta på er de feministiska glasögonen. Hur var det med Profetens hustrur – var någon av dem ”politiskt” engagerad?

JH ger vidare en beskrivning av ett antal viktiga förändringar, som pågår inom det muslimska brödraskapet: Brödraskapet accepterar politiska partier och den sekulära staten. (Jämför framväxten av frikyrkorna i Sverige via en möjlighet skapad av den sekulära statens framväxt.) Jihadisterna håller på att trängas ut. Man accepterar inte att muslimer dödas i deras våldsaktioner, ”mord på det egna folket”. De komprometterar också det älskade, religiösa språket, som har varit positivt men nu är shanghajat och fungerar sämre för religiositet. Det finns en splittring mellan två extremer, dels den teokratiska, dels den samhällspolitiska, representerade av två partier, det ultrakonservativa al-Nour partiet och M Mursis frihets- och rättviseparti, som bejakar just rättigheten att bilda partier. ”Man inser lätt vilken ´revolution´, som egentligen pågår inom islam”, säger JH, ”en utveckling kan aldrig gå bakåt från en uppnådd position”. (Man kan jämföra med utvecklingen efter franska revolutionen.)

Ett slags ingenjörsreligiositet håller på att växa fram. Innebörden är, att många med intellektuella yrken och utbildningar, såsom lärare, läkare m.fl. har börjat göra egna uttolkningar av Koranen – inte längre blott de skriftlärde,mullorna. Folket litar inte på de traditionella tolkningarna, istället påtalas att Koranens ord mycket väl kan stödja mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokrati. Men politikerna har som nämnts ingen trovärdighet, och det gamla etablissemanget är emot. Ungdomsrevolten bidar sin tid… Debatten låter sig inte tystas. Normerna förlorar sin självklarhet och återfår den inte. Flickan som läste koranen utan att förstå är en symbol för förändringspotentialen i den arabiska våren. Nu vill man veta vad och varför och vad som EGENTLIGEN står i Koranen.

”Vem är då Muhammad Mursi?” Han var partiledare för Frihets- och rättvisepartiet, ett parti som grundades av Muslimska brödraskapet. Han var sitt partis kandidat i det egyptiska presidentvalet 2012, vilket han vann med 51,73% av rösterna. Han har starka band med USA, som tidigare professor i Kalifornien i 7 år , och han har två döttrar som är amerikanska medborgare. M Mursi har dock en svår uppgift framför sig: Som politiker får han automatiskt lågt förtroende bland folket. Mot sig har Mursi också flera av den gamla Mubarakregimens institutioner - rättsväsendet, militären, polis- och säkerhetsstyrkorna. En annan synnerligen stor utmaning är den svåra ekonomiska situationen med en backande ekonomi och en enorm arbetslöshet. Det är enligt JH svårt att se en lösning på detta. Och befolkningsökningen skall hanteras.

Ordet lämnas fritt, och publikens intresserade frågor följs av återknytningar och fördjupning. En fråga berör den stora ”folkliga fromheten”, som blivit ett överraskande stöd för revolutionen, då de extrema islamistgrupperna ”gått för långt”. De har bekämpat den glädje och de fördomsfria festligheter, som Koranen OCKSÅ tillåter, dans och sång och musik. Det fria, glädjefulla livet vill muslimer i gemen inte överge. Dervischordnarna uttrycker den folkliga religionen som upplevelse. Dogmatisk och begränsande, asketisk syn på livsföring, som t.ex.sufisterna förordar, är inget som folket i gemen vill underkasta sig. Från Mali ges också exempel på demonstrativt motstånd mot extrema rebellers jakt på gamla kultplatser. Extremisterna tappar sitt inflytande. Det religiösa språket saknar kraft att tvinga människorna.

Frågor ställs om kvinnan i den arabiska våren: Man inte kan se kvinnans frigörelse skild från hela samhällets frigörelse. Många processer skall samsas på vägen mot ett demokratiskt samhälle. Dessa islamiskt styrda samhällen är skiktade. Det finns en kvinnlig elit, och det finns kvinnor som är analfabeter. En dysfunktionell stat kan inte ta sig an frågan om kvinnlig frigörelse. Finns inte mat och arbete, vad göra? Kurdistan uppvisar dock en positiv utveckling för kvinnornas frigörelse.

I vår del av världen skakas huvuden åt de kulturer där kusingifte är regel. Man utgår från en samhällsorganisation som vår egen. Men i länder där staten eller annan överhet saknar trygghetssystem utgör familjen, släkten och klanen tryggheten. Och det gäller att bevara den styrkan. De sociala systemen inrättas efter detta. Klanen får inte försvagas genom att dräneras på människor. Samma sak leder också till stora barnaskaror. Erfarenheten av hög barnadödlighet i avsaknad av avancerad sjukvård leder till slutsatsen att det måste finnas barn i reserv, vilka också ska ta hand om föräldrarnas ålderdom. Förekomsten av statligt organiserade pensioner utgör en kort sekund i historien i vissa länder.

Frågan om Turkiets plats i processen mot ett sekulärt samhälle och dess styrkeposition i sin del av Europa är omfattande och samverkan mellan Turkiet och Kurdistan är ämne för en egen föreläsning – förstår man lätt utifrån spridda nerslag i denna stora politiska domän. Historiska referenser till Mustafa Kemal Atatürk är nödvändiga, då grunden för Turkiet av idag är baserad på denne revolutionäre politikers arbete. Erdogan och Atatürk är en basplatta för Turkiets fortbestånd och utveckling men JH har uppfattningen att ”Erdogan är mer religiös än han vill ge sken av”, han måste förhålla sig till kemalisterna.

Kvällens faktaspäckade föredrag avslutades med en lång uppskattande applåd.

Vid anteckningarna Birgitta och Bo Edvinson och Ola Friholt



Folkets Fredspristagare - lista

Aktuellt 2024

Remissvar angående det s k DCA-avtalet. Från Erni & Ola Friholt för Fredsrörelsen på Orust 10/3.

Vår gode vän, lärofader och pristagare Johan Galtung avled i Oslo i fredags, den 16/2. 93 år och länge bräcklig. Han fick vårt Folkets Fredspris år 2017 och mottog då denna dikt av Ola.


Häften i nytryck att beställa
1) Om vapen vore lösningen...
2) Maktens Irrvägar

Läs mer och beställ på förstasidan

Vårens program:

Tors 14 mars Fredsforskaren och konstfotografen
Jan Öberg:
NÄR FÅR VI EN VÄRLD I FRED?
Omtänkande, rustningskollaps, klimatkris
Lokal: Ellösparkens entréhall
fri entré och start kl 19


Tors 11 april Fredsforskaren och aktivisten
Jörgen Johansen:
KLIMATKATASTROF – HOT OCH MÖJLIGHET.
Lokal: Ellösparkens entréhall
fri entré och start kl 19

Till minnet av Fredrik Heffermehl

Aktuellt 2023


Debatt - Ett eko från 1985

Debatt - Kolonialism - demokrati - diktatur

Debatt - Elfte september som led i en strategi

Debatt - Kampen står om världsön (reviderad okt 2023)

Hej Medlem! april 2023

Debatt april 2023 - Svepande historieskrivning

Öppet brev mars 2023 - Återkalla ansökan om natomedlemskap!

Debatt mars 2023 - Natos löften och Sundvalls tvivel



Program Våren 2023

Aktuellt 2022

Debatt december 2022: Befria de fria media!

SANKTA LUCIA - Text av Ola Friholt 2022

Öppet brev december 2022: Lagar är till för att följas!

Öppet brev december 2022: Utvisa ingen till fängelse och tortyr!


FOLKETS FREDSPRIS i enlighet med Nobels testamente 2022
Seminarium, prisutdelning och Nobelfest i Svanviks skola vid Stocken (västra Orust) lördagen den 3 december 2022
Vår pristagare läkaren, doktorn i fredspedagogik, aktivisten KARIN UTAS-CARLSSON: FRÅN MILITÄR AVSKRÄCKNING TILL GEMENSAM SÄKERHET – ett bidrag till fredsundervisning




Erni & Ola Friholt - Världsmedborgare på Orust - Film i två delar av Jan Öberg - TFF Transnational Foundation for Peace & Future Research.


För övrig kör vi Fredscafé på lokala marknaden i Tavlebord, som vanligt. Två gånger kvar i höst 2022.
Öppet brev december 2022 - Lagar är till för att följas!

Öppet brev december 2022 - Utvisa ingen till fängelse och tortyr!

Remissvar om regeringens och riksdagens projekt för anslutning till Nato. November 2022

Debatt juli 2022: Priset för Natomedlemskap

Tal för Lysekil 21 maj 2022: Är sveriges Natoanslutning korrekt motiverad?

Tal i Lysekil 14 maj 2022: Kan vi lita på Nato?

Debatt maj 2022: Vad vet våra politiker om Nato?

Öppet brev april 2022: Pröva Nato-frågan mot fakta!

Debatt april 2022: Ja visst är det allvar, överallt!

Debatt mars 2022: Propaganda och verklighet

Debatt mars 2022: Krigets första offer är sanningen

Debatt mars 2022: Demonisering leder inte till fred

Debatt mars 2022: Demoniseringens makt

Debatt januari 2022: NATOs löften till Gorbatjov 1989-91

Debatt januari 2022: Kampen står om världsön

Debatt januari 2022: Varför förvrängs och förtigs fakta om ryssland?

Debatt januari 2022: Krim i nytt ljus

Debatt januari 2022: Varför finns fedsrörelsen?

Debatt januari 2022: Fred kräver ömsesidig respekt

Debatt december 2021: Maktspel vid Rysslands gränser

Debatt november 2021: Svårsmält fakta om Ukraina

Debatt november 2021: Kapprustning till döds

Debatt november 2021: Demokrati och historia

Årsberättelse för 2020 (pdf)

Öppet brev, sep 2021: Revidera budgeten! Omfördela anslagen! Studera FN-stadgan!

Debattartikel, jan 2021: Om västlig självbild och rysskräck

Aktuellt 2020

Debattartikel december 2020 - Riksdagsdebatt på natos villkor

Debattartikel december 2020 - NOBELS FREDSPRIS ÄN EN GÅNG

Debattartikel, okt 2020: MÄNSKLIGA PANDEMIER


I dag, 24 oktober 2020, fyller FN 75 år! Och fredsforskningens pionjär JOHAN GALTUNG fyller 90!
Dikt till Johan finns här.


Upprop till alla världens ledare oktober 2020
Fredsforskaren Jan Öberg, Lund, har lanserat ett upprop till alla världens ledare med krav på att 50% av alla militärutgifter ska gå till klimatarbetet. Han skriver så här om uppropet: It proposes that the world's governments immediately cut military expenditures by 50% and transfer the saved funds (about US$ 1000 billion!) to solve the main problems humankind faces - such as climate change, war and militarism, the UN goals of development for all and, of course, the Corona crisis. Skicka ett mail till oberg@transnational.org och skriv ordet Endorse i mailet, följt av ditt namn så är du med och stödjer detta.
Vi har skrivit under. Gör det NI också. Droppen urholkar stenen!
Debattartikel: KLARGÖRANDE TILL LYSEKILS KOMMUN 15/9 2020



Folkets fredspristagare




Medborgarförslag till Orust kommunfullmäktige om åtgärder för att bidra till att bromsa pågående klimatförändringar. 15/3 2019



Gretas Gamlingar vid Göksäter augusti 2019

Brev till regering, riksdag o media



Valid HTML 4.01 Transitional

Admin
Upp

Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken  

webbdesign: www.krylla.com