Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken

Signaler om fred och konst

Fredsrörelsens program den 21 november på Kajutan hade den lockande rubriken

"Signaler om fred och konst"

med delpunkterna
- fredsfotografi
- fredsdikter
- fredssånger

Erni Friholt välkomnar och presenterar de inbjudna gästerna och



Barbro Fridén inledde sedan med ett par klassiska fredsvisor, som fint angav den känslomässiga tonen för aftonens program:

Hur kan vi alla, än tydligare, gestalta och påskynda fredsprocesserna i världen? Kan vi finna fler vägar och nya sätt att förstå och påverka mekanismerna för fred mellan människor?

Kan vi finna ett bättre massmedialt förhållningssätt, ett annat värderingssystem för presentation av krig och fred, kan själva freden, i sin egen dignitet, komma mer i fokus? Har kriget för stor plats i vårt fredsarbete?



Ola Friholt ger oss sedan ett vägledande talesätt:

"För den uthållige är ingen väg oframkomlig".

Han började diktläsningen med en dikt av Carsten Palmer Schale och fortsatte med några egna från Indien.

Tyngden hos Olas dikter, som inte väjer för våldets och krigets oförsonlighet, får vi ytterligare del av under kvällens lopp.



Inbjudne gästen Sören Sommelius, kulturskribent och bildkonstnär, ger oss därefter en serie foton från åtskilliga krigsskådeplatser i världen, som han besökt. Hans vackra men starkt berörande foton från tex Jugoslavien visar på den långvariga efterkrigstidens miljömässiga misär och förfall. Sören S framhåller det faktum, som vi alla egentligen redan känner till, att det är krigets dramatik, som får första platsen i media. Så länge det bombas och brinner, brinner likaså intresset hos media och också hos läsaren kanske? Sören visar bild efter bild på de miljöer, som barn och vuxna sedan i åratal får leva i. "Hur präglas dessa individer", frågar sig Sören, samtidigt som han också visar absurt konstfulla stilleben-liknande foton på höga ruinhus-fasader med stora grönskande trädgrenar trängande ut genom dörrar och fönster och högt upp igenom obefintliga tak. Ja, "hur präglas man?" är det troligen många i publiken, som än en gång frågar sig.

Jan Öberg, fredsforskare och författare, vill bryta radikalt med den klassiska idén för fredsarbete, såsom han uppfattar det:

att fredsarbete fokuserar för mycket på själva kriget, som skall reduceras.

Han ställer den provocerade men välformulerade frågan, om det är roligare med krig än med fred, är fred tråkigt?

Jan Öberg vill således förmedla två poänger i sitt nya budskap, varav det ena är att fredsarbete bör fokusera mer på vad som definierar fred och likaså bör vi finna ett bildspråk för att förmedla fredens väsen.

Jan Öberg menar, att vi i västerlandet kommit att leva alltmer i ett bildspråk. Han ger exempel från sina studentelever, som tex inte vill läsa om Ghandi, däremot gärna se film om honom. Han säger också att många samtal kommer till stånd i hans olika gallerier med utgångspunkt från de foton, som han exponerar.

Den stora frågan för Jan Ö, och som han ägnar sin tid åt under föreläsningen, är, hur man gestaltar fred på bild, med foto. Han säger gång på gång, att han inte vet riktigt vad hans forskning kommer att visa, vilka bilder som förmedlar fred eller inte. Han gör ett par experiment under sitt framförande genom att visa publiken olika foton. Han ber oss sedan att beskriva dessa som fredsbudskapande eller inte. Publiken reagerar på olika sätt inför bilderna. Det är dock oklart, hur Jan Ö avser, att dessa fredsskapande bilder skall visas eller delges allmänheten, om de skall ersätta massmedias krigsbilder eller möjligen presenteras på annat sätt.

Det övergripande, nya synsättet, som Jan Ö vill framföra handlar kanske således, i första hand, mer om att flytta fokus – från krigsbilder till fredsbilder.

Han säger också, att "fred är något mer än frånvaro av krig", vilket känns självklart.

Vi som försöker skriva denna sammanfattning, främst rörande forskningen kring fredsbilder, skulle velat ställa ett dussintal frågor till Jan Ö, bla om hans syn på den nu snabbt accelererande fotokonsten och den stora sektor, som man där finner av definitivt fredsinspirerande natur, vidare på vilket sätt man skall kombinera freds- och krigsbilder, då givetvis även krigets fasor fortsatt måste skildras, vidare hur freden i världen hänger samman med freden i närmiljön – hur kunde tex krig uppstå inom blandäktenskaps-familjer i Jugoslavien?! – vidare, hur kan man mer utveckla hans stora tablåer i inledningen av anförandet rörande definition av "kultur", etc., etc.

Fler frågor än svar brukar ofta anges som ett tillfredsställande status i den akademiska sfären och i utvecklingssammanhang, så det är alltså inget dåligt tecken att ha kvardröjande frågor!



Olas många dikter, tunga, klarsynta intill depressionens rand, sardoniskt vitala avslutades dock med en hyllningsdikt till det medvetna och ansvarsfulla fredsarbetet, som ständigt pågår:

"Mödan värt".

Detta uttryck måste vara en symbolisk sinnebild för den djupaste känslan av fredens betydelse.

Vi ser fram mot publikationen av "I DET SOM SYNES SKE. Om demokratiernas arv i det tjugoförsta seklet".



Som en god avrundning före Ernis tack till gäster och publik sjöng vi gemensamt till Barbros dragspelstoner både "En sång om frihet" och "Fred på jord".

Birgitta Edvinson