|
Hem |
Aktuellt |
Artikelarkiv |
Länkar |
Zitzerrepubliken
|
 Program för Fredsrörelsen på Orust våren 2009Det nya året har börjat med ett nytt bevis för sionismens råhet i strävan att behålla och utvidga sitt heliga land på Palestinas bekostnad. Allt motstånd för befrielse kallas numera terrorism, medan den verkliga terrorn kallas ”rätten att försvara sig”. Aldrig har vi bättre behövt fredsrörelsens pacifism, dess krav på fredlig konfliktlösning och kompromisslös rättvisa.Barack Obama har börjat radera några skamfläckar på USAs fana men planerar ökad krigföring i Afghanistan, där Sverige numera är inordnat och aktivt bl a med militära rådgivare till ”regeringsarmén”. Sverige valde inte sida i krig från 1809 till 2008. Det blev nästan 200 år. Hur många vårprogram skulle vi behöva för att väcka medvetna tankar kring världens plågor och möjligheterna till förändring.
Vår lilla grupp Solidarity Trust i Chennai klarade inte sin ledare Balus frånfälle i juli 2007. De blev vilsna och råkade under 2008 i konflikt med varandra. De tre veteranerna delades i två mot en. Och de två unga nybörjarna är knutna till var sitt läger. Verksamheten i byn utanför Chennais norra industriområde har gått på halvfart i ett halvår. Vi ser ingen lösning och har meddelat dem att vi inte kan fortsätta stödja dem. De är dock våra vänner sedan trettiosju år och har arbetat osjälviskt och utan garantier för framtiden. Vi har ansvar för att inte lämna dem medellösa i en brutal indisk verklighet utan sociala skyddsnät. Globaliseringsillusionen omhuldas visserligen i våra media, men för fattigt folk är tillvaron numera ännu mer marginaliserad än förr. Vår samarbetspartner Svalorna i Göteborg har upphört att existera i höstas. Deras insamlade oförbrukade resurser har överförts till Fredsrörelsen på Orust. Detta ger oss möjlighet att ge två av de gamla vännerna en hygglig engångssumma som pension. Den tredje, Rani, har sedan en tid återförenats med de gamla vännerna i Sevapriya, fyra år efter det sammanbrott i relationerna som ledde till att Solidarity Trust bildades med vårt stöd. Så dog ledaren Balu. Under Ernis och Olas besök i Chennai för ett år sedan hölls flera möten med Sevapriya och en återförening tycktes möjlig på lite sikt. Nu har Rani valt återförening men inte Christina och Kumaresan. Därför erbjuder vi de två vår ”pension”. De två unga lärlingarna har vi inte samma förpliktelser emot. Så ser i korthet vårt resonemang ut. Vi har skrivit till alla om detta och avvaktar deras reaktion. Kanske blir det återigen så att vi stöder en del av Sevapriyas fortsatta arbete, som möjligen också kan beröra den by där Solidarity Trust arbetade några år. Så ser engagerade människors verkliga värld ut i Indien som i Sverige. Vi återkommer med nyheter efterhand. Fredshälsningar från oss alla genom Ola Friholt, ordf. tel 0304-51215 jan 2009 Bifogar en betraktelse över ett aktuellt dilemma för Sion. Hem Upp |