Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken

DU SKALL ICKE DRÄPA! Ett samtal mellan Sigrid Kahle, Carl-Göran Ekerwald och publiken 13/10 2011



Vi var 41 personer som lyckligtvis samlades i Henåns föreläsningssal Kajutan för att ta del av de encyklopediskt lärda författarna Sigrid Kahles och Carl-Göran Ekerwalds mer än intressanta tankar. Carl-Göran (CG) tog omedelbart spjärn mot Vegetius sentens "Si vis pacem para bellum", i översättning: Om du önskar fred, förbered dig för krig. Den rätta tolkningen ska vara: Om du vill ha fred, var beredd på att mötas med krig. Alltså en varning till den fredsälskande.

"Var börjar självförsvaret – och när övergår detta till en krigisk handling", replikerade Sigrid (S). Indien hade Tagore och Gandhi – men också den mer stridbare Subhas Chandra Bose Indien hade Gandhi och Tagore – men också Jinnah. Mugabe var en frihetskämpe – men tycks ha blivit galen. USA stödde en relativt välfungerande Irakisk regim under Saddam Hussein, som senare övergick till blod. Och så vidare.

En huvudpoäng hos paret CG och S gick dock ut på villkoren för yttrandefriheten. Måste man alltid säga eller skriva vad man måste få säga och skriva? Nej, blev svaret på den sista frågan. Upprinnelsen till denna diskussion var bl.a. Jyllands-Postens Mohammedkarikatyrer och den svenske konstnären Lars Vilks s.k. "rondellhundar". Fortsättningen Breiviks massmord på Utöya och den hatiska tonen på Internet. Hamsun kom här in som en exponent för det i dålig mening "norska". Israel som – ev. paradoxalt - ideal för Breivik. Anti-islam. Breiviks vilja att bli herostratiskt ryktbar. Den norska bondeklassen har alltid "grubblat" (CG) vilket har lett till mörk mystik. Redan Eddan bottnar (CG) i sådant (och inte på Island, som många tycks tro, utan mer i Norge). Och: Hur långt skall vår yttrandefrihet få gå?

Yttrandefrihetens extremer legitimeras i samma stund som de uttalas.

Viljan att säga emot är alltid vaken, sa CG (med referens till Goethe). Tystnaden speglar en dämpad och underdånig attityd men kan ibland också vara ett uttryck för tolerans, på gott och ont.

Fanatiker (S) uppstår ur en mylla bemängd med förtryck och karisma. I ett krisläge upphävs alla regler. Fanatiker är omöjliga att "hantera". Korselden av motsägelser i media ger ingen tid till eftertanke.

(S) refererade till sin själslige vän och frände Adonis. En man som är geografiskt global och kronologiskt vid. En man som personifierar den positiva universalismen. Hon pekade också på Edward Saids anspråk på allmängiltighet som en svaghet i boken "Orientalism" (som hon skrivit svenskt förord till) och hur en "occidentalism" också har fog för sig i en debatt. Det finns med andra ord ingen part som kan sägas sitta inne med den absoluta sanningen. Fredens verkliga vänner (S) är dock kvinnorna.

"Vi bör försöka se oss själva som den andre" är en tanke att brodera vidare på. Vi kan enbart åstadkomma någonting om vi är observanta på att perspektivet kan vändas från oss som betraktare av de andra till dem som betraktare av oss.

Vad kan religiösa (S) gör för att hålla samman? Finns här utrymme för inte bara ekumenik utan rentav även synkretism? Kärleken (CG/S) är ju trots allt kärnan i alla betydande religioner. Reellt troende människor kan alltså tala med varandra, eftersom de har åtminstone en sak gemensam: känslan av enhet, även, och ofta, i mystisk form.

Alla som angriper ett land (CG) förlorar. Åtminstone är detta sant på lång sikt. På kort sikt resulterar det hela dock mer än ofta i splittring och aggressioner inom det erövrade landet.

En strävan till demokrati kan utmynna i att godta en upplyst despoti. Pax Romana (den romerska freden) och Pax Kalifati (kalifatets fred) är exempel.

I en laddad konfliktsituation bör vi från "persisk poesi" lära oss att se på våra "fiender" som sårbara åldringar eller barn. Eller enligt Swedenborgs råd: Håll andan! Och andas inte förrän du blir den du borde.

Att träffa Sigrid Kahle och Carl-Göran Ekerwald är som att träffa världslitteraturens samlade klokhet. En ynnest att ha dem ibland oss.



Sigrid Kahle (född Nyberg), född 18 september 1928 i Paris, är en svensk kulturjournalist, dramatiker, översättare, islamolog och författare. Hon är dotter till professor H.S. Nyberg och svärdotter till den tyske professorn Paul Kahle.
Hon bodde i många år i Asien, Nordafrika och Mellanöstern och arbetade där inom teater och TV som dramatiker, producent, regissör och skådespelare. Hon har översatt och introducerat modern arabisk poesi till svenska och tyska.
I sitt författarskap har Kahle specialiserat sig på islams värld och kultur. 2006 donerade hon sin och maken Johns boksamling, med inriktning på Islam och orienten, till Umeå universitet och 2008 deras omfattande tidningsurklippssamling till Sigtunastiftelsen.
Kahle publicerade 2003 självbiografin "Jag valde mitt liv". Hon har belönats bl a med Stig Dagermanpriset 2006. …

Ekerwald växte upp i byn Änge i Offerdal, på den västjämtska landsbygden, där fadern var skogvaktare. Efter studier vid läroverket i Östersund studerade han vid Uppsala universitet, Fil mag i humanistiska ämnen år 1949, och blev därefter verksam som ämneslärare samt slutligen rektor i Svenstavik.
Ekerwalds författarskap består av romaner, noveller, biografier och en stor mängd kulturhistoriska essäer. Han har under alla år också varit en flitig kulturjournalist i många svenska dagstidningar.
I novellsamlingen Kumminåkern (1962) började hans serie av norrlandsskildringar av glesbygden med dess många gånger originella invånare, skrivna med en varmt medkännande humoristisk ton. (Hans fiktiva samhälle Kumminåkern har många drag av den sydjämtska tätorten Svenstavik)
I sina essäer, bl.a. Diogenes lykta (1983) och Ciceros barn (1992), verkar han som försvarare av den demokratiskt humanistiska bildningen och värdena, samt de litterära klassikerna frånantiken och framåt.
Med Skogvaktarns pojke (2002) påbörjade han sina memoarer.
Ekerwald har också skrivit många böcker om Jämtland, bland annat Jämtarnas land (1980), Storsjöbygden (1984) och Frösön (1986). Hans bok om Jämtlands historia, Jämtarnas historia intill 1319 (2004), innehåller en hel del humoristisk polemik mot den traditionella, nationella, svenska historieskrivningen.
Han promoverades till filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet 1986 och kallades till hedersledamot av Norrlands nation i Uppsala 1994.
Nyligen utkom hans biografi över Norges nationalskald Olav H Hauge: "Det stora självporträttet".