Inledning av Bengt Torstenson och Föredrag av Jörgen Johansen
Bengt Torstensson:
Det är nu femte gången jag fått det hedersamma uppdraget att inleda ett sådant här möte. Jag är med i organisationen ”Mayors for Peace”, www.mayorsforpeace.org . Jag skrev en gång en motion till kommunfullmäktige och sedan har Orust varit med i organisationen som finns i hela världen. Av 193 länder är 63 med, 7 833 städer och kommuner. Av Sveriges 270 kommuner är 26 med. Det politiska intresset på Orust är inte så stort. Tack vare Fredsrörelsen på Orust och dess hemsida www.fredsrorelsen-pa-orust.se tar man ställning för fred mot krig.
Lycka till med verksamheten! Dagens möte är öppnat!
Vad är meningen med att vara pacifist?
Föredrag av årets fredspristagare i enlighet med Alfred Nobels testamente, Jörgen Johansen
Svanviks skola, Orust, den 30 november 2019.
Jag firar gärna politiska segrar, t ex kampen att rädda Kynnefjäll. Se https://sv.wikipedia.org/wiki/Rädda_Kynnefjäll. Vakthållningen på berget varade från 1980 till 2000 då garantier gavs från regeringen att platsen inte skulle användas till lagring av kärnbränsleavfall.
Greta Thunberg tackade nej till Nordiska Rådets pris. Med detta visade hon att politikerna inte gjort och inte gör tillräckligt för att rädda klimatet.
Jag upptäckte i tidig ålder hur det ligger till med människorna och världens tillstånd. Det handlar t.ex. om miljöfrågor och om behovet av ickevåld där Gandhi och Arne Naess är förebilder.
Planeten Jorden ligger tillsammans med ett par andra planeter i den innersta cirkeln i vårt solsystem. Det finns några miljarder sådana solar i vår galax och vår planet ligger i en liten arm i Vintergatan, vår galax. Det finns miljarder galaxer.
Vi människor har överdrivit vår roll i de här sammanhangen. Vi har i historien utvecklat en självbild av gigantiska dimensioner. Religioner, filosofi och sagor beskriver oss som centrala i alltet. Vi tror att vi är viktiga och spelar stor roll. Vi sätter människan i universums centrum.
Copernicus flyttade centrum till solen men ändå blev människan kvar i sin gamla position och såg fortfarande sig själv som en viktig varelse i hela universum. Det här har lett till narcissism. Arne Naess har påpekat att västvärldens människor sätter sig själva i centrum i världen, men det finns andra sätt att se. Jag ser det som att vi är obetydliga dammkorn som saknar rimliga begrepp om vår plats och brist på roll i universum. I de stora sammanhangen spelar det ingen roll vad vi gör eller inte gör. Vi är en av 9 miljoner arter på det här klotet.
Vi är troligen den enda art som har en viss reflektionsförmåga. Inget tyder på att vi använder denna förmåga så att vi ska kunna överleva som art.
Människan är mycket självdestruktiv. För 60 år sedan var världen i bättre skick än vad den är idag. Aggressivitet, kärnvapen, miljöförstöring ingår i en lång lista på arv som vi lämnar efter oss till arter med mindre hjärna.
Bakterier har levt i 300 miljoner år. Det verkar som om en liten hjärna överlever lång tid som art. Vi använder våra mänskliga hjärnor på fel sätt.
I denna tillvaro utan urskiljbar mening har jag försökt att skapa en känsla av mening och sammanhang. Det har jag gjort genom att försöka minska lidandet i världen. Det är inte bara människan som lider, också andra varelser i naturen gör det. Miljö- och fredsfrågor skapar mening. På 1950 - 60 - talen indelade Galtung våld i direkt våld, strukturellt och kulturellt våld.
Jag har kämpat emot alla typer av våld. Centralt har varit att skapa goda relationer, ”vackra konfliktlösningar”, bevara naturmångfald, trygghet och solidaritet. Detta vill jag bidra till att skapa på både individ- och gruppnivå.
Den här kampen har bidragit till att jag har haft ett gott liv. Kampen har gjort mig extremt privilegierad. Jag har ved. Det är torrt och varmt, och jag har mat, goda vänner…
Hur ska vi kunna agera i den här världen med så många problem? Arne Naess har sagt att vi har skyldighet att agera som om vi är optimister. Det är idag viktigare än någonsin. Det gäller att inte ge upp. Försök vara en del av lösningen. Annars är vi en del av problemet.
Det är människans handlingar som är problemet. En människa har många roller. En soldat kan samtidigt vara en far, schackspelare, älskare, fackföreningsmedlem, kompis, granne, fotbollsspelare … En kula kan ta död på alla dessa roller fastän det kanske endast är en enda roll jag vill påverka.
Jag blev tidigt bekant med Gandhi som skrivit 160 böcker. Hur använda den här kunskapen till att skapa en bättre värld?
I och med Westfaliska freden 1648 skapades ett system för att reglera konflikter mellan grupper och stater. Staterna har våldsmonopol. Hur använder staten det inom landet och i andra länder? Jag var på 1990-talet under 7 år ordförande i War Resisters International (WRI). I stadgarna står det att ”krig är ett brott mot mänskligheten”. Jag är i enlighet med detta fast besluten att inte stödja några krig och att bekämpa alla orsaker till krig.
WRI bildades 1921 och är det viktigaste internationella sekulära politiska nätverket. Sekulära pacifister har som regel baserat sin ståndpunkt på anarkistiska principer. De bygger på individens mänskliga rättigheter i ett samhälle av likvärdiga människor. Detta står i motsättning till staten som tar sig rätten att starta krig och tvångsrekrytera soldater för att skada och döda människor.
Som anarkistisk pacifist jobbar jag kontinuerligt för att hantera samhälleliga konflikter med aktiv användning av ickevåldskamp.
Jag bodde i Norge och stod upp emot NATO när jag, 18 år gammal, skulle rekryteras till soldat. Jag tackade nej. Det är i slutändan jag själv som bestämmer. De kan straffa mig, men för samarbete krävs morot eller piska. Jag har som anarkistisk pacifist ganska ofta vägrat samarbete. Det finns andra möjligheter än våld, t ex strejker och bojkotter. Verktygslådan är stor.
Varför är man då pacifist? Att ta någons liv är irreversibelt. Det kan inte göras ogjort. Och om jag hade gjort fel? Kampen står om idéer, politik, beslut och ideologier. Dessa kan inte ”skjutas”. Medlet påverkar målet. Våld som medel skapar så många nya problem och målet blir avlägset. En människa har många roller och hela sammanhang och grupper av människor skadas av att ett liv tas. Direkta konsekvenser och sidoeffekter av våld gör mer skada än nytta om man vill reducera problemen i världen. Därför har jag kommit till slutsatsen att pacifism är rationellt och klokt.
Exempel: En IRAaktivist placerade en bomb vid fel dörr och dödade en person. Det är irreversibelt. En Kalashnikov kan inte döda en idé. Medlet påverkar dessutom målet (Gandhi). I Afrika ledde befrielserörelsernas kamp till självständighet, men efter befrielsen uppstod nya förtryckarstater. Ledare lever kvar i sina uniformer 40 år senare. Medlet är så skadligt att det påverkar fortsättningen. Det är svårt att se fortsättningen för marockanerna i Västsahara eller serberna i Kosovo. Och så har vi Palestinafrågan. Så mycket skada har skett pga våldet. Pacifisten är rationell och klok. Det handlar inte om tro. Man kan se att lidandet reduceras. Klok konflikthantering skapar en sund bas för framtida samhällen.
Konflikter är nödvändiga, finns alltid. Våldet kommer in när dessa inte hanteras klokt. Positiva reaktioner från okända människor, kollegor studenter och vänner ger mig livsglädje. Jag har aldrig trott på våldsmetoder för att skapa en bättre värld. Fred med fredliga medel är ingen tokig strategi.
Mina inspirationskällor är Emma Goldman, M.K. Gandhi, Pjotr Kropotkin, filosofen Peter Wessel Zapffe och Rachel Carson. Emma Goldmans självbiografi påverkade tidigt min syn på könsroller. Gandhi är naturligtvis en viktig inspirationskälla. Hans självbiografi är skriven för länge sedan, och man kan inte kopiera honom. Hans syn på kvinnor och på Hitler kan diskuteras, men det finns mycket att hämta hos honom. Pjotr Kropotkins bok ”Mutual Aid: a factor of evolution”. Peter Wessel Zapffe: Han skrev att han besteg kyrktorn och ”med kyrkans hjälp kom jag aldrig högre”. Rachel Carsons bok ”Tyst vår” var viktig för mig.
Det här var fem tidiga böcker i min uppväxt. Inte alla författarna var pacifister men jag lärde mig mycket av dem, och min konklusion blev att använda mitt liv för att kämpa
MOT orättvisor, våld, dumheter ”tomterier”, militarism, miljöförstörelse och maktkoncentration.
FÖR goda relationer, upplysning, faktabaserat offentligt samtal, folkbildning, trygghet och engagemang
OCH att läsa böcker, många böcker.
Upplysningstiden innebar
Tro på förnuft, rationalitet, vetenskap och kritik av auktoriteter (inklusive kyrkans lära).
Idag ser det ut som om denna period går mot sitt slut.
Världen runt sprider sig en ”brun sörja” av populism och vulgarisering av det offentliga samtalet. SD har nu 22 % av väljarstödet enligt opinionsmätningar, Sveriges näst största parti. Det är en anti-intellektuell våg.
Det har hänt mycket i världen. Se Greta Thunberg! Att en 16-åring behöver åka runt i världen och säga att vi ska lyssna på vetenskapen. Det är sorgligt att det behövs. Och varför lyssnar inte politiker till fakta på andra områden: kriminologi, sociologi, pedagogik, fredsforskning? Alltför många av våra politiker är immuna mot empiri! Och de stolligaste får fler röster: Polen, Turkiet, Filippinerna, Ungern, USA, Brasilien, Colombia, Sverige, Indien….
Alla partier i Sverige utom Sverigedemokraterna röstade för att bomba i Libyen. Alla kunde förutse att det skulle leda till kaos. Bomber skapar inte respekt för mänskliga rättigheter och kärnvapen hjälper inte Afghanistan.
När det gäller stater är jag väldigt bekymrad. Det offentliga samtalet är beroende av information och fakta och av ett anständigt tonläge. Man måste visa respekt för öppenhet och rationella argument. Det bygger på att deltagarna är villiga att lyssna.
Allt detta är utrotningshotat i dagens mediebuller. Det fungerar inte om människor styrs av algoritmer i sociala medier, bubblor av konspirationsteorier och smuts.
Facebook har en 14 sidor lång bindande text att skriva under. Läs den! Ni lämnar frivilligt er information.
Hade Hitler haft tillgång till facebook 1937 hade det inte funnits en enda jude eller kommunist kvar i landet. Allt bygger på att deltagarna är villiga att lyssna, civil lydnad. Det går åt fel håll. Det är bekymmersamt för den högra hjärnhalvan. Vi är födda med en mun och två öron. Vi borde lyssna kritiskt dubbelt så mycket som vi pratar.
Religion. Jag har många goda vänner som är pacifister och troende.
För mig är det obegripligt att ha en religiös övertygelse, men jag anstränger mig för att skilja mellan personer och deras handlande och jag respekterar att vi har olika åsikter. Många religiösa gör en fantastisk insats i världen, men det är samtidigt oerhört mycket skada och våld i världen som görs i religioners namn.
De heliga böckerna (Koranen, Bibeln, Toran, Bhagavad Gita) innehåller en mängd våldshandlingar och massakrer. Man får leta för att i dessa texter hitta exempel på god konflikthantering. Det är mycket lättare för våldsanhängare att hitta stöd i dem för sina handlingar än det är för pacifister. Varför väntade en god Gud så länge med att skicka sin son till världen för att frälsa den?
Staten vs Folket vs Individen
Individer bedöms ofta utifrån vad deras regeringar gör. Vi kan inte fortsätta att bedöma hela folk efter sådant. Fördomar om dessa folk lever bland oss. Staterna som har våldsmonopol har grovt missbrukat det och fört imperialistiska krig för att säkra den neoliberala ekonomins tillgång till råvaror och marknader.
Den liberala staten
Makthavarna gör vad de kan för att reducera folks engagemang till att lägga en röstsedel i en urna vart fjärde år. Läroplanerna stödjer denna strategi. Valdagen ligger jag därför på soffan. Övriga 364 dagar arbetar jag politiskt.
Nordiska stater tolererar allt som inte utgör hot. Men när den liberala staten hotas kommer hårdhandskarna fram, och de metoder som används är desamma som i auktoritära stater och system.
En anständig demokrati har inga fattiga och hungriga. Mat, vatten, mediciner och vård ska räcka till alla. Men i Georgien är Margaret Thatcher och Ronald Reagan stora förebilder. Vägen till flygplatsen heter George W. Bush boulevarden.
Den norska oljefonden har marknadsvärdet drygt 10 000 miljarder norska kronor. De kommer från profit på olja och gas. Och det är miljö-och fredsnationen Norge! Att sätta pengarna på bok eller finansiera FN-projekt är inte populärt här.
Handlingar. Vi har ansvar för våra handlingar; vad vi gör och vad vi underlåter att göra. Mänskliga rättigheter är något vi kräver av andra att de – och staten – ska göra för oss. För mig är det viktigare med mänskliga skyldigheter. En sådan skyldighet är att inte skada andra (pacifism). Och svälten! 100 000-tals människor svälter och dör varje år pga svält. Det är ungefär lika många som de som dör av krig. Världsbanken vet exakt vad som händer och att detta är konsekvensen av deras handlingar, men de fortsätter. Ja, det finns gråzoner, men låt oss först vara överens om huvudprincipen.
Pacifism och ickevåld. Våldshandlingars konsekvenser genom historien hör till människosläktets mörkaste kapitel. Ickevåldsaktioners empiri är däremot imponerande. Ickevåldet fungerar bättre. Men få jobbar med dessa metoder.
Folkbildning. Jag har i snart 40 år arbetat med folkbildning på alla nivåer från studiecirklar till universitet på många kontinenter. Min konklusion är att folkhögskolor är bättre plattformar än universiteten. Det är mest givande att undervisa på folkhögskolor och på platser som här på Orust och i Kulturverkstan som David Karlsson startade i Göteborg. Jag har jobbat på olika universitet för att bygga broar mellan akademiker och aktivister. Det är alltid roligt att komma hit till Orust. Det blir spännande samtal och inlägg.
Diskussion
IH: Akut självförsvar med hjälp av våld kan jag acceptera men vilka alternativ till att förbereda militära massmord finns?
JJ: Det tar tid att förbereda sig för försvar. Det finns andra metoder än militära. Men jag är inte pacifist på det principiella planet. Det är bättre att ingripa med de medel du har om du ser någon bli angripen.
OF: Man behöver kanske ett halvt liv för att bli pacifist.
Publ.: Vad har du för tankar om USA?
JJ: Hillary Clinton hade varit en katastrof för världen, Trump är en katastrof för USA. Kanske kommer fler och fler att vakna, men det är en tuff kamp. Det är ett svårt system att ändra. Martin Luther King tog en fråga i taget: först hudfärg. Om man vill ändra på allt som är galet blir det svårt, och man når inte enighet.
OF: Läs Diana Johnstones bok: “Drottningen av Kaos: Hillary Clinton och USA:s utrikespolitik”. Det är en bra bok. Läs den!
Vid pennan
Karin Utas Carlsson
Upp
|