Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken

Folkliga resningar och den globala ordningen

Tankar om folkresningar och rättvisa – ett möte med Edda Manga 2011-10-06

Efter Sovjetunionens fall försvann föreställningen om att alternativa samhällsordningar visavi den liberalekonomiska är möjlig. Socialdemokratins "tredje väg" blev plötsligt blockerad och en konsensuskultur etablerades, vars särdrag är två: en unison rörelse in mot mitten i politiken samt att bara en struktur är tänkbar. Ett postpolitiskt tillstånd inträder och kvar finns i huvudsak bara ett administrativt system, som olika krafter tävlar om att bäst kunna bemästra. Eller också: tomrummet efter kommunismen och socialdemokratin kan bara fyllas ut av högerpopulistiska krafter. Samt på en global – eller åtminstone i ett eurocentriskt/västerländskt perspektiv: den enda möjliga antagonisten till den administrativa protagonisten är islam.

Så intressant och utmanande inledde idéhistorikern Edda Manga sitt föredrag – och samtal – inför en entusiastisk publik i Henån. Hon fortsatte med att problematisera folkliga uppror i exempelvis London, Aten och Barcelona – men naturligtvis också i Maghrebområdet, dvs. de folkliga protester som vi och våra massmedia betitlat den "arabiska våren". Märkligt nog, påpekade Manga, är uppror och protester i England och Sydeuropa inte kompatibla med dem i Nordafrika och Mellanöstern. "Vi" – dvs. vi euroamerikanska medborgare - mäter liknande saker med olika mått. "Vi" godkänner ett, men inte ett annat. Vi vill se särskilda utvecklingar i exempelvis Tunisien och Egypten, som tilllfredställer oss, men inte nödvändigtvis de närmast berörda.

Edda Manga gjorde även synnerligen inspirerande utvikningar till mer idéhistorisk och filosofisk teori. Huvudnamn i denna del var inte minst Hanna Arendt och Judith Butler. I detta avsnitt jämfördes och problematiserades filosofen Hannah Arendts (1906-1975)begrepp handling och filosofen Judith Butlers (1956-) begrepp performativitet. Det finns ett flertal likheter mellan Arendt och Butlers teorier kring politik och villkoren för det mänskliga. Både Butler och Arendt är starkt kritiska till en identitetspolitik. De grundläggande likheterna mellan begreppet handling och begreppet performativitet är att de båda handlar om görande och skapande av identiteter och av genus. Det är genom dessa aktiviteter som det mänskliga skapas och framträder. Både Butler och Arendt betonar vikten av ett mänskligt kollektiv för att detta ska kunna ske, den mänskliga pluraliteten. Vad som styr denna tillblivelse och framträdelse är det som Arendt kallar en väv av relationer och det som Butler benämner som normer.

Vidare: ett pläderande för naturrätt och rätt i sig står i motsats till Arendts och Butlers hävdande av rätten att ta sig rätten. Denna viljestyrda aktivitet grundar sig dessutom på att språkets djupare betydelse framträder på en scen, och att den är ett resultat av konkret praktik. Den "rena praktiken" är en ontologisk kvalitet som är både a-religiös och a-sekulär. Tankarna går här till både en Heidegger och en sen Wittgenstein. Gränserna – eller föreningarna – mellan privat och offentligt träder här också fram som väsentliga fenomen att fundera över. Särskilt intressant var att ta del av Mangas betoning av det ömsesidiga beroendet mellan massmedia och platser (eller media och gatuprotester). Särskilt media – Manga nämnde som ett exempel Bahrain – kan både skapa och kortsluta intressen (i fallet Bahrain det sistnämnda; dvs. Bahrein stängde helt enkelt av massmedia).

Varje framträdande kräver en scen. En sådan scen kan vara en massmedialt uppmärksammad språkhandling. I detta ligger dock, att "vi" samtidigt kan "stänga av" informationsflödet. Detta är inte sällan förekommande. Motsatsen existerar emellertid också, och här är t.ex. "den arabiska våren" illustrativ. Men vilka manipulationer leder och förleder oss i detta Sprachspiel? Varje grupp som exkluderas från framträdelseplatsen (exempelvis Tahirtorget i Kairo) exkluderas också från "verkligheten". Den gruppen – eller ansatsen – finns alltså inte.

Det finns en logisk förbindelse mellan lokala gatuprotester och globala massmedieringar – eller en glokal interferens, låt oss säga en växelverkan mellan varandras medhändelser. Ett exempel är när man samtidigt rapporterade protester i Aten och Barcelona på storbildskärmar i Aten. Det lokalas transcendens kräver med andra ord en global interaktion, som i lyckosamma fall kan "försätta berg".

Massmedia har svårt att förhålla sig till, och navigera mellan, en upparbetad mittenkonsensus å ena sidan och en anti-systemisk reaktionsredovisning å den andra. Ship to Gaza 1 och 2 är bra exempel. Det vara bara nummer ett som ledde till massmedial belysning.

En slutsats som Edda Manga presenterade var: Folkresningar är en process som på förhand aldrig kan bestämma eller fixera sitt slutmål. En annan: Mot maktens tal om orealism måste vi alltid ställa det omöjligas praktik.

Det var med stor glädje vi alla– långt senare än tänkt! – lämnade Edda Mangas lysande uppträdande. Det är inte utan att vi längtar tillbaka.

Carsten Palmer Schale

---

Edda Manga, Edda Virgina Manga Otalora, född 1969 i Bogotá, Colombia, är en svensk-colombiansk idéhistoriker, föreläsare och debattör. Hon blev filosofie doktor 2002 och tilldelades Cliopriset 2004 för avhandlingen Gudomliga uppenbarelser och demoniska samlag. Senare projekt inkluderar den koloniala bakgrunden till internationell rätt genom en studie av Francisco de Vitorias begrepp om Rättfärdigt krig och Sekularism och äktenskapslagstiftning. Hon tilldelades Emil Hildebrands pris 2008 för sin uppsats Kolonialism och rättfärdigt krig - Francisco de Vitoria. De rättfärdiga krigens återkomst publicerad i Historisk tidskrift 3 2008. Hon är medlem i Bwana Club och deltog i aktionen Ship to Gaza, ombord på det turkiska fartyget Mavi Marmara. Arbetar som politisk redaktör på tidningen Feministiskt Perspektiv.
Hon var sommarvärd i radion 14 juni 2004.